Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KLERIKAT, n.; best. -et.
Etymologi
[jfr t. klerikat, fr. cléricat; av senlat. clericatus, avledn. av senlat. clericus (se KLERK)]
(†) andlig värdighet, andligt stånd. Schroderus Os. 1: 561 (1635). Ekbohrn (1904).

 

Spalt K 1194 band 14, 1936

Webbansvarig