Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KLEM kle4m (klémm Dalin), sbst.1, n.; best. -et.
Etymologi
[sv. dial. klem; vbalsbst. till KLEMA, v.]
(numera knappast br.) motsv. KLEMA, v. 2: klemande, undfallenhet, flathet. Brenner Dikt. 1: 6 (1703, 1713). (Läraren) fördrog intet klem. CFDahlgren 4: 145 (1831). Dalin (1852; med hänv. till klemande). Schulthess (1885; med hänv. till klemande).
Ssg: KLEM-FRI. (enst.) som icke är klemig. Dåtida klemfria uppfattning. Rydin Minn. 93 (1929).

 

Spalt K 1176 band 14, 1936

Webbansvarig