klappa | SAOB

Publicerad 1936

KLAPPA, r. l. f.; best. -an; pl. -or.

Etymologi

[jfr d. klap, ä. d. klappe, av nt. (t.) klappe (se KLAPP, sbst.1)]

(†)

1) klaff, ventil; jfr KLAPP, sbst.1 1 a. Stiernhielm Arch. D 1 b (1644). Därs. E 1 a.

2) på klädedräkt o. d.: klaff, uppslag o. d.; jfr KLAPP, sbst.1 1 b. KKD 11: 107 (1707). — jfr HAND-KLAPPA.

Spalt K 1085 band 14, 1936

Webbansvarig