| Publicerad 1936 | Lämna synpunkter |
KLAFFERAKTIG, adj.
(†) pratsam, sladdrig; anträffat bl. bildl., om ngns ögon. Öghonen (hos unga människor skola) wara tucktelighe, .. icke gruffwelighe, .. Icke heller winckachtighe och klafferachtighe, hwilket ähr tecken till oförskamheet. Hambræus Erasmus A 4 a (1620; lat. orig.: loquaces). — Anm. I Gezelius Erasmus 52 (1670) har klafferachtighe ersatts med ordet klaffachtige, bildat i anslutning till KLAFFA, v.2 2.
Spalt K 1044 band 14, 1936