Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KLABB klab4, sbst.1, l. KLABBER klab4er, m.; best. klabben; pl. klabbar.
Etymologi
[sv. dial. klabb, klabber; till KLABBA, v.2]
(i vissa trakter, starkt vard.) motsv. KLABBA, v.2 5: klåpare, slarver.
Avledn.: KLABBA32, i södra o. västra Sv. äv. 40, f. (i vissa trakter, starkt vard.) slarvig, oskicklig kvinna. Lundell (1893; angivet ss. folkmål).

 

Spalt K 1025 band 14, 1935

Webbansvarig