Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KIVENÄBB ɟi3ve~näb2, äv. KIVANÄBB ɟi3va~ l. KIVONÄBB ɟi3vω~, r. l. m. l. n.; anträffat bl. i sg. obest.
Ordformer
(kiva- 1910. kive- 1538—1917. kivo- 1910. -nebb 1898. -näb 1538—c. 1580. -näbb 1910 osv.)
Etymologi
[fsv. kivenäb (kiva-, kivo-); jfr ä. d. kivenæb; säkerligen av ett likbetydande mnt. kivenibbe (anträffat i gatunamn; jfr mnt. kivenibbe, grälmakare), av kīven (se KIVA) o. nibbe, näbb; jfr ASchück i ArkeolStGA 212 (1932)]
(i fråga om förh. under medeltiden o. äldre nyare tiden) benämning på ett slags skansvärk av trä utanför en huvudfästning l. befäst borg o. d. VarRerV 36 (1538). Utanför muren (till den medeltida borgen) anbragtes, till förstärkning, s. k. kivenebb, förskansningar af trä. Hildebrand Medelt. 2: 816 (1898). 2NF 26: 884 (1917; i fråga om förh. under 1600-talet).

 

Spalt K 1017 band 14, 1935

Webbansvarig