Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KAVALETT kav1alät4, r.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. kavalett; av it. cavaletto, diminutiv till cavallo, häst (se KAVALL), med syftning på att fotstycket uppbär skulpturarbetet liksom hästen ryttaren]
konst. vridbart fotstycke (se d. o. 2 b) varpå en skulptör formar sitt arbete i lera. Heidenstam Alienus 1: 8 (1892). Innan jag visste ordet af, hade jag äfven själf en bröstbild på en kavalett och den arbetade jag alltid på. Cedercreutz Blomsterv. 81 (1919). SvD(A) 1934, nr 28, s. 8.

 

Spalt K 851 band 13, 1935

Webbansvarig