Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KATATONI kat1atoni4 l. -tå- l. -tω-, äv. 0104, r.; best. -en l. -n.
Etymologi
[jfr t. katatonie, eng. catatonia, catatony, fr. catatonie; av gr. κατά (se KATA-) o. –τονία, bildat till τόνος, anspänning, ansträngning. — Jfr ATONI, KATATON, KATATONIKER, KATATONISK, ävensom TON, r. l. f.]
med. benämning på form av schizofren sinnessjukdom (”dementia præcox”) som kännetecknas av vissa karakteristiska symtom (”katatona symtom”) bland vilka må nämnas stereotypi, manerlighet, impulsivitet, negativism o. katalepsi, jämte av sådana symtom utmärkta tillstånd av oro l. hämning (”stupor”). Hygiea 1875, s. 275. Gadelius Själsl. 3: 87 (1922). Wigert PsykSj. 2: 62 (1925).

 

Spalt K 792 band 13, 1935

Webbansvarig