Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KATALEKTISK kat1aläk4tisk, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t. katalektisch, eng. catalectic, fr. catalectique, senlat. catalecticus; av gr. καταληκτικός, ofullständig, bildat till καταλήγειν, upphöra (se KATALEX). — Jfr AKATALEKTISK, HYPER-KATALEKTISK]
metr. om vers(rad): vars sista versfot saknar en (l. flera) stavelse(r) o. som därigenom upphör, innan det för versen uppställda rytmiska schemat helt utfyllts, ofullständig; förr äv. om rim (i trokaisk vers): manlig. Phosph. 1811, s. 551 (om rim). Lidforss TyGr. 251 (1868). Risberg Vers. 142 (1905).

 

Spalt K 782 band 13, 1935

Webbansvarig