Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KAROSS karos4, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. skrivet car-. kar- (car-) 1641 osv. carr- 1645—1871. cor- 1687. -os 1645. -oss (-osz, -åss) 1645 (: carrosserne, pl. best.), 1652 osv. -osse 1641—1871)
Etymologi
[liksom d. karrosse, t. karosse, av fr. carrosse, av it. carrozza, avledn. av it. carro, av lat. carrus, kärra, trossvagn (jfr CHAR, KARET, KÄRRA)]
stor o. tung fyrhjulig täckvagn, med vagnskorgen anbragt hängande mellan de båda hjulparen, numera bl. använd ss. galavagn vid furstliga ceremonier; jfr STATS-VAGN; förr stundom allmännare, om fordon av annan form. RP 8: 589 (1641). Med mycken möda måste (på öarna S:t Thomas o. S:t Jan i Västindien) Folkets ägodelar föras til hamnen på små låga vagnar eller Carosser .. öfver berg och dalar. Oldendorp 1: 74 (1786). Då .. (täckvagnarna) under Franz den Förstes tid förbättrades, och man såg ett fyrsitsigt Cabinett hänga emellan fyra hjul, erhöllo de namn af Carosser. SP 1809, nr 34, s. 1. DN(A) 1933, nr 304, s. 4. — jfr LIV-, PRAKT-KAROSS. — särsk.
a) (†) om diligens. OSPT 1687, nr 41, s. 7.
b) (†) bildl., om fartyg l. båt. Bellman (SVS) 1: 68 (c. 1770, 1790).
Ssgr: KAROSS-HJUL. —
-KORG. vagnskorg till kaross. RedNordM 1926, s. 38. —
-KUPÉ. [av fr. carrosse coupé] (†) mindre, tvåsitsig kaross. En väl conditionerad Carosse coupé. PT 1758, nr 49, s. 4 (i annons). DA 1771, nr 171, s. 4 (i annons).

 

Spalt K 606 band 13, 1935

Webbansvarig