Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KARDINAL kar1dina4l, sbst.1, i bet. 1 m., i bet. 2 a, b m. l. r., i bet. 2 c, d, 3 r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Ordformer
(kardinal (card-) 1528 osv. gardinal 1705)
Etymologi
[fsv. kardinal, kardinale; jfr d. kardinal, isl. kardináli, t. kardinal, eng. o. fr. cardinal; av mlat. cardinalis, substantivering av lat. cardinalis, adj. (se KARDINAL, adj.2)]
1) titel för var särskild av de (numera högst 70) prelater (eg. o. urspr.: präster vid Roms huvudkyrkor) som innehava den romerskkatolska kyrkans näst påvedömet högsta värdighet o. bl. a. hava till uppgift att vid inträffande ledighet välja ny påve. OPetri Clost. D 4 a (1528). (Påvens) Cardinaler och Munkar, / .. Ehwart som taskan hon luthar, / Tijt wenda sigh thessa stutar. Prytz G1 G 1 a (1621). År 1179 bestämdes, att påfvevalet skulle förrättas af kardinalerne. Hildebrand Medelt. 3: 97 (1899). Kardinaler och prelater bilda jämte ett antal lägre grader det påvliga ämbetsverk, som kallas kurian. Fehrman OrientK 108 (1920).
2) i bildl. anv. av 1, med tanke på kardinalernas röda ceremonidräkt, om djur l. växt l. frukt med röd färg. — särsk.
a) [jfr motsv. anv. i dan. o. t.] zool. den i Amerika inhemska, till finkarna hörande fågeln Cardinalis cardinalis Lin., ofta hållen ss. burfågel. Scheutz NatH 84 (1843). GHT 1895, nr 137 A, s. 4 (i annons). SvUppslB (1933).
b) (skämts., föga br.) i uttr. havets kardinal, om hummer. SD(L) 1897, nr 581, s. 3. Serner Birck 177 (1917).
c) växten Ipomæa Quamoclit Lin. Scheutz NatH 250 (1843).
d) [jfr motsv. anv. i dan. o. t.] trädg. benämning på vissa äpplesorter. Röd kardinal, vitstrimmig kardinal. Eneroth Pom. 2: 35 (1866).
3) [jfr motsv. anv. i dan. o. t.; jfr äv. BISCHOFF, BONDE 5, DOMPROST 3 samt PRELAT, ÄRKEBISKOP ss. namn på drycker] (förr) dryck av vin (renskt vin, champagne) med tillsats av diverse kryddor, vilken vanligen förtärdes kall. Linderholm 1: 175 (1802). Hagdahl Kok. 1122 (1879). NF (1884). Ekbohrn (1904).
Ssgr (i allm. till 1; jfr ssgrna under KARDINAL, adj.2): A: KARDINAL-BISKOP. innehavare av högsta graden bland den romerska kyrkans kardinaler. Schroderus Os. 2: 659 (1635). Sylwan (o. Bing) 1: 32 (1910).
(2) -BLOMMA, r. l. f. [växten har röda blommor] (kardinal- 17361852. kardinals- 1899) växten Lobelia cardinalis Lin. Broocman Hush. 4: 16 (1736). PT 1899, nr 290 A, s. 3.
-DEKAN. titel för den äldste kardinalbiskopen i påvens kardinalkollegium. NF 3: 1009 (1879).
-DIAKON. innehavare av den lägsta graden bland den romerska kyrkans kardinaler. Adlerbeth (1784) i MoB 5: 80. KyrkohÅ 1900, s. 316.
(2) -FINK. zool. = KARDINAL, sbst.1 2 a. LfF 1917, s. 129.
-HATT, se C.
-KOLLEGIUM. (kardinal- 1845 osv. kardinals- 17581929) om det av samtliga kardinaler bildade kollegiet. PT 1758, nr 44, s. 3. Kardinalerna utgöra tillsammans kardinalkollegiet, som bl. a. förrättar påveval. Fehrman OrientK 108 (1920).
-KONGREGATION. (kardinal- 1884 osv. kardinals- 1920) benämning på av påven tillsatta, av kardinaler sammansatta kommittéer för handhavande av kyrkliga ärenden. NF 8: 1169 (1884). Fehrman OrientK 60 (1920). Kardinalkongregationerna, hvilka kunna betecknas som romerska kyrkans regeringsdepartement. 2NF 35: 193 (1923).
-PRÄST. innehavare av mellersta graden bland den romerska kyrkans kardinaler. Schroderus Os. 2: 526 (1635). KyrkohÅ 1900, s. 316.
-PURPUR. (kardinal- 1907. kardinals- 18821930) eg. om kardinalernas röda ceremonidräkt; särsk. övergående i bet.: kardinalvärdighet. KJWarburg i 2SAH 59: 4 (1882). Då .. (Lamennais) 1824 besökte påven Leo XII i Vatikanen, blev kardinalspurpurn erbjuden honom, men han avböjde. BonnierLittH 4: 60 (1930).
-RÖD. (kardinal- 1929. kardinals- 19071929) av samma röda färg som kardinalernas ceremonidräkt. Lewenhaupt Reddy 219 (1907). Östergren (1929).
-RÖDT, n. jfr -RÖD. SvD 22/3 1924, Bil. s. 1.
-STATSSEKRETERARE~010200. titel för en av kardinalerna i den romerska kyrkan, bl. a. ledare för den påvliga diplomatien. SP 1792, nr 293, s. 1. Kardinalstatssekreteraren, förut kyrkostatens utrikesminister. Fehrman OrientK 108 (1920).
-VIKARIE. titel för den av kardinalerna i den romerska kyrkan som är påvens ställföreträdare i biskopsdömet Rom. Bremer GVerld. 2: 190 (1860). NF 8: 259 (1884).
-VÄRDIGHET~002 l. ~200. (kardinal- 1814 osv. kardinals- 17341929) Serenius Xx 2 a (1734). PT 1791, nr 71, s. 3. Östergren (1929).
B (†): KARDINALA-HATT, se C.
C: KARDINALS-BLOMMA, se A.
-HATT. (kardinal- 1904. kardinala- 15281582. kardinals- 1588 osv.) hatt av visst utseende som överlämnas till en nyutnämnd kardinal ss. tecken på hans värdighet; äv. övergående i bet.: kardinalvärdighet. OPetri Clost. E 4 b (1528). Kandidat till kardinalshatten. 2VittAH 27: 231 (1873, 1876). Östergren (1929).
-KOLLEGIUM, -KONGREGATION, se A.
-MÖSSA.
1) mössa (barett) buren ss. tecken på kardinalvärdighet. Wikforss 1: 347 (1804). Björkman (1889).
2) (†) zool. det till ledsnäckorna hörande djuret Chiton oscabrion Lin. Linné MusReg. 96 (1754).
-MÖTE. sammankomst av kardinaler. Schroderus Os. III. 1: 20 (1635). Serenius K 1 a (1734).
-PURPUR, -RÖD, se A.
-TITEL(N). Schroderus Os. 1: 95 (1635). Hildebrand Medelt. 3: 96 (1899).
-VÄRDIGHET, se A.
-ÄMBETE~020 l. ~200. Schroderus Os. 2: 690 (1635). Möller 1: 285 (1745, 1755).
Avledn. (till 1): KARDINALAT, n. (numera föga br.) kardinalsämbete. Schroderus Os. III. 2: 54 (1635). Reuterdahl InlTheol. 312 (1837).
KARDINALISK, adj. (†) som har avseende på l. tillhör en kardinal; kardinal(s)-. Påvestligit, cardinalisk eller biskopz öfvervåld eller macht. G1R 24: 385 (1554).

 

Spalt K 556 band 13, 1935

Webbansvarig