Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KAPRA (rimmande med: tappra. Bellman SkrNS 1: 250 (1760)), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; -ARE (se avledn.).
Ordformer
(stundom skrivet capra)
Etymologi
[liksom d. kapre av t. kapern, avledn. av kaper, kapare (se d. o.). — Jfr KAPA, v.1]
(†)
1) kapa (se KAPA, v.1 1), uppbringa (fartyg); ofta abs.: bedriva l. idka kaperi; äv. med bestämning inledd av prep. emot l. (up)på, betecknande den som blir utsatt för kapandet. Widekindi G2A 1 (c. 1676: emoot). Danske Konungen gaf .. befallning att kapra på de Svenska. Botin Utk. 492 (1764). (Intet hinder finns) att skeppet kan vara kapradt. Sparre Sjökad. 395 (1850). Larsen (1884).
2) i oeg. l. bildl. anv.: ”kapa” åt sig, roffa till sig; äv. i uttr. kapra sig ngt; jfr KAPA, v.1 2 a. Stagnell BSjelfklok 31 (1753). Snart fru Thetis i sitt djupa (dvs. i havets djup) / Kaprat sig ett lustigt fynd. Bellman SkrNS 2: 143 (1787).
Särsk. förb. (†): KAPRA BORT. till 1: taga (ngt från ngn) gm kaperi, bortkapa (se d. o. 1). Weste (1807). —
KAPRA UPP. till 1: uppbringa, kapa (fartyg). SvMerc. 1: 50 (1755). Weste (1807). —
KAPRA ÅT SIG. till 2: rycka till sig, kapa åt sig. Livijn 2: 329 (1842). Almqvist Törnr. 3: 150 (1850).
Avledn. (†): KAPRARE, m. till 1, = KAPARE 1. H. F. Nåde förordnar Kaprare och Frijbytare emoot the Danske. Widekindi G2A 9 (c. 1676). 4GbgVSH XI. 3: 21 (i handl. fr. 1811).

 

Spalt K 487 band 13, 1935

Webbansvarig