Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KANTRO kantrω4, adv.
Ordformer
(kan tro (skrivet ss. två ord) 16691876. kantro (sammanskrivet) 1861 osv.)
Etymologi
[av KAN, pr. ind. sg. av KUNNA, o. TRO, v.; eg.: jag l. man kan tro; jfr KANTÄNKA, ävensom KANHÄNDA, KANSKE, MÅHÄNDA]
1) (†) det är troligt l. möjligt att (osv.). Till hustru Segridz budh, swarade Joseph. Kan tro then som tager thet ena, han må och taga thz andra. VDP 1669, s. 200.
2) (ngt vard.) kantänka (se d. o. 3). Hvar äro de som klagat inför kungen, / Att jag, kan tro, är bister och fiendtlig? Hagberg Shaksp. 5: 156 (1848). Nu skall det tasslas, kantro! med besked. Sturzen-Becker 3: 77 (1861). Högberg Utböl. 2: 94 (1912).

 

Spalt K 419 band 13, 1935

Webbansvarig