Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KANK kaŋ4k, sbst.1, l. KANKE kaŋ3ke2, m. l. r.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[sv. dial. (Norrl.) kank, kanke; av ovisst urspr.]
(i Norrl., starkt bygdemålsfärgat) tupp. SoS 1909, s. 64 (efter handl. fr. 1614). Modin GTåsjö 320 (1916).
Ssgr (i Norrl., starkt bygdemålsfärgat): KANK-BÄR. växten Cornus suecica, hönsbär (se d. o. 1), hönskornell. BotN 1883, s. 216 (fr. Åsele). —
-ÄGG. vindägg. Modin GTåsjö 321 (1916).

 

Spalt K 355 band 13, 1935

Webbansvarig