Publicerad 1935 | Lämna synpunkter |
KAMMARDUK kam3ar~dɯ2k, förr äv. KAMMERDOK, r. l. m. ((†) n. FörtHertJohLösegend. 1563, s. 80, OxBr. 11: 814 (1645)); best. -en; pl. -ar ((†) -er Alm(Sthm) 1771, s. 37).
ett slags fin, tvåskäftig, i Sv. numera icke tillvärkad vävnad av linne l. bomull, vilken numera användes bl. till vissa mindre plagg (näsdukar, serveringsförkläden, prästkragar, paraplyer o. d.); jfr BATIST. TullbSthm 1536, s. 129 b. Jngen läter sijna döda helt swepa uthj Cammerduk .., widh 40 daler S:mt. HSH 31: 70 (1661). Hon höll en näsduk, af kammarduk .. mellan sina små händer. Almqvist TreFr. 2: 72 (1842). Ett altarkläde af brocherad kammarduk. Hagström Herdam. 3: 124 (1899; i fråga om förh. 1803). 3NF 2: 1012 (1924). — jfr LINNE-KAMMARDUK.
-NÅL. mycket fin nål som användes l. kan användas att därmed sy i l. på kammarduk; stundom i ordlekande uttr. som angiva hög grad av finhet l. spetsighet o. d. Bergman VSmSkr. 25 (1820). (Han är) prydlig som en diplomat och har något av kammarduksnålens spetsighet och elegans. Laurin 4Minn. 257 (1932). —
Spalt K 260 band 13, 1935