Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KAMBRER, m.; anträffat bl. i pl. =.
Ordformer
(camb-)
Etymologi
[av mlat. cambri, pl., sidoform till combri, cumbri; se för övr. KYMRER]
(†) kymrer, walesare. Nennius .. vthspridde .. Ewangelij Lära vtöfwer the Cambrers Landzende. Schroderus Os. 2: 237 (1635; lat. orig.: per Cambrorum fines).

 

Spalt K 235 band 13, 1935

Webbansvarig