Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KALANDERLÄRKA kalan3der~lær2ka, f. l. r.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(calandre- 1807. kalander- 1875 osv.)
Etymologi
[jfr t. kalanderlerche, ävensom t. kalander, eng. calander, fr. calandre, prov. o. it. calandra; ytterst av gr. κάλανδρα, kalanderlärka]
zool. lärkfågeln Melanocorypha calandra Lin., i södra Europa uppskattad ss. sångfågel. Gravander Buffon 4: 68 (1807). 1Brehm 2: 64 (1875). Quennerstedt C12 2: 17 (1916).

 

Spalt K 85 band 13, 1935

Webbansvarig