Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KAFFER kaf4er, m.; best. -n; pl. kaffrer (Hynes Grosvenor Föret. 3 (1794) osv.) ((†) = (Thunberg Resa 1: 229 (1788: Cafferne, best.)); kaffrar Linné Diet. 2: 81 (c. 1750: Caffrarne, best.; möjl. att hänföra till sg. kaffrare), Iser Folksl. 1: 236 (1807); cafres Hiärne 2Anl. 313 (1706)); stundom KAFFRER kaf4rer, m.; best. -n; pl. =; förr äv. KAFFRARE, m.; best. -en; pl. = (Linné Diet. 2: 81 (c. 1750: Caffrarne, best.; möjl. att hänföra till sg. kaffer)).
Ordformer
(kaffer (caffer), sg. 1795 osv. caffraren, sg. best. 1795. kaffrer, sg. 1904)
Etymologi
[jfr d., holl. o. t. kaffer, eng. caffre, fr. cafre; av port. cafre; de mohammedanska araberna kallade sina grannar, de hedniska östbantunegrerna, ”otrogna”, kāfirūn, kuffār (se KAFIR 1); senare upptogo portugiserna den arabisk-mohammedanska benämningen, men uppfattade den ss. ett folknamn]
manlig individ av ett i sydöstra delen av Afrika (ungefär från sjön Njassa i norr till Stora fiskfloden i söder) boende folk som tillhör bantunegrernas sydöstra folkgrupp (med hamitiskt o. delvis hottentottiskt inslag) o. som i språkligt avs. hör till de bantu som tala dialekterna kafir o. sulu; äv. allmännare, i fråga om andra närstående folk; i pl. om individer av nämnda folk utan hänsyn till kön. Egentliga kaffrer (etnogr.), kaffrer (kafferstammar) levande i sydöstra Afrikas kusttrakter mellan floderna Sambesi i norr o. Stora fiskfloden i söder, kustkaffrer. Hiärne 2Anl. 313 (1706). Caffrarne äro starke, korthårige, ha tjocka läppar, inböjd näsa och äro svarte. Linné Diet. 2: 81 (c. 1750). Busuto-nationen bor norr om de egentliga Kaffrerna. Sundevall ÅrsbVetA 1843—44, s. 71. Nilsson PrimKult. 140 (1923). — jfr KUST-, RÖD-, SULU-KAFFER m. fl.
Ssgr: A: KAFFER-BUFFEL. zool. (individ av) den i Kaplandet hemmahörande (vilda) buffelarten Bos (Bubalus) caffer Sparrm., svartbuffel, sydafrikansk buffel. Scheutz NatH 43 (1843). HeimdFolkskr. 72: 10 (1901).
-FOLK. (kaffer- 1834 osv. kaffrer- 1926) i sht etnogr. jfr -STAM. MissionT 1834, s. 38.
-HIRS. bot. kafferkorn. Gravander Cossigny 21 (1803).
-HÖVDING. MissionT 1834, s. 37.
-KATT. zool. (individ av) den i Sydafrika hemmahörande (vilda) kattarten Felis caffra C. Rebau NatH 1: 178 (1879). FoFl. 1: 18 (1906).
-KORN. (kaffer- 1800 osv. kaffers- 1788) [jfr t. kafferkorn, eng. caffrecorn; jfr äv. nylat. Holcus caffrorum Thunb.] bot. den afrikanska sädesväxten Sorghum vulgare Pers., durra, kafferhirs, negerkorn; äv. o. urspr. om varieteten Sorghum caffrorum P. B. (Holcus caffrorum Thunb.); äv. om den tröskade säden av dessa sädesslag. Thunberg Resa 1: 327 (1788; om Sorghum caffrorum P. B.). Fries SystBot. 210 (1891; om Sorghum vulgare Pers.).
-KVINNA. Ödmann Le Vaillant 1Resa 223 (1795).
-SPJUT. ett slags av kaffrerna användt kastspjut, assegaj. —
-SPRÅK. särsk. språkv. i sg. best.: det bantuspråk som omfattar dialekterna kafir o. sulu. MissionT 1834, s. 37. 19Årh. VIII. 2: 121 (1924).
-STAM. (kaffer- 1856 osv. kaffrer- 1859) i sht etnogr. Retzius EtnolSkr. 216 (1856).
B (†): KAFFERS-KORN, se A.
C (tillf.): KAFFRER-FOLK, -STAM, se A.
Avledn.: KAFFERSK, adj. (numera knappast br.) adj. till KAFFER. Ödmann Le Vaillant 1Resa 193 (1795). En Caffersk Höfding. MissionT 1834, s. 37.
KAFFRINNA, f. (†) kafferkvinna. Harms GyllÄppl. 234 (1869).
KAFFRISK. (†) adj. till KAFFER. MissionT 1834, s. 37. KonvLex. 3: 3 (1860).

 

Spalt K 45 band 13, 1935

Webbansvarig