Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KADÅ kadå4, r.; best. -n l. -en; pl. -er.
Ordformer
(ofta skrivet cadeau)
Etymologi
[liksom d. cadeau av fr. cadeau, (utsmyckad) initialbokstav, prydlig släng på en bokstav, äv., med oklar bet.-övergång: (finare) föremål som lämnas ss. gåva åt ngn, gåva, av prov. capdal, cabdau, cadau, initialbokstav (eg. ellips för letra cadau), av lat. capitalis (se KAPITÄL)]
(numera knappast br.) gåva, vänskapsgåva, skänk, present. Bodell Meissner Nötsk. 39 (1797). Pfeiffer (1837). Han ämnade sin fästmö en kadå. Wetterbergh SamhKärna 2: 128 (1857). 2NF 4: 461 (1925).

 

Spalt K 33 band 13, 1935

Webbansvarig