Publicerad 1934 | Lämna synpunkter |
JÄRNVÄG jæ3rn~vä2g, sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
spårbana med skenor av järn l. stål för person- l. godsbefordran å hjulfordon; vanl. (o. numera alltid) i inskränktare anv., om dyl. bana som till huvudsaklig del är lagd på för ändamålet anlagd banvall o. som är avsedd för trafik (i regel på fordon som framdrivas medelst ånga l. elektricitet) på relativt stora avstånd (motsatt: spårväg); förr äv. om dyl. hästbana; jfr JÄRNBANA. Enspårig, enkelspårig, dubbelspårig, smalspårig, bredspårig, normalspårig järnväg. Underjordisk järnväg. Strategiska järnvägar. Bygga, anlägga järnvägar. Engelska jernvägarne. SP 1808, nr 64, s. 3. JernkA 1822, s. 318 (om hästbana). Då jag .. håller före, att jernvägar måste här hos oss utan tidsutdrägt anläggas, .. är jag tillika af den öfvertygelsen, att staten bör .. deltaga i dess utförande. AEvRosen i AdP 1847 —48, 1: 396. Invigning af jernvägen Nora—Ervalla. NerNAllah. 1856, nr 20, s. 2. Vi foro på järnväg till Göteborg. De Geer Minn. 1: 259 (1892). Elektriska järnvägar. JernkA 1901, s. 61. Statens trafikerade järnvägar indelas i distrikt. SFS 1917, s. 2399. — jfr FÄLT-, HÄST-, LOKOMOTIV-, MILITÄR-, STATS-JÄRNVÄG m. fl. — särsk.
a) i sg. best., övergående i bet.: järnvägsstationen (l. hållplatsen). Om jag får veta med vilket tåg du kommer, skall jag möta dig vid järnvägen. Han har gått ner till järnvägen med ett brev. Hämta gods från järnvägen. Auerbach (1909).
b) övergående i bet.: (järnvägs)tåg; i uttr. med järnväg(en) l. per järnväg, med tåg(et). Resa, gå, komma, sända med jernväg. Björkman (1889). Sända med järnvägen. Auerbach (1909).
c) i utvidgad anv., med inbegrepp av allt som tillhör den värksamhet varigm en järnväg trafikeras (fast o. rullande materiell m. m.), ävensom om själva denna värksamhet; äv. om företag som äger o. trafikerar järnväg. Statens järnvägar (förkortat S. J.). De enskilda järnvägarna. Järnvägen gick med förlust. Järnvägen kommer icke att läggas ned. Det är .. en fullkomligen falsk föreställning, att jernvägarne hemta sin väsentligaste inkomst af persontrafiken. Forselius Upplysn. 7 (1848). Alla privata järnvägar .. (hava) nödgats att följa det af järnvägsstyrelsen (för statens järnvägar) gifna föredömet. VL 1908, nr 227, s. 3. Statens järnvägars verkstäder (i Örebro). Därs. nr 234, s. 3.
Anm. Skämts. o. vard. användes ordet stundom i sg. best. l. i pl. obest. l. best. ss. kraftuttryck, eufemistiskt för: djävulen o. d.; jfr Hellquist 1600TalSv. 43 (1902), ävensom DJÄVUL B anm. 4:o.
-AKTIEBOLAG~10102 l. ~10020. aktiebolag som har till (huvudsaklig) uppgift att för allmän trafik bygga l. använda järnväg. AB 1870, nr 40, s. 3. SFS 1911, nr 53, s. 1. —
-ANHALT~02 l. ~20. (i sht i fackspr.) anhaltstation vid järnväg. SDS 1898, nr 403, s. 2. Bostaden .. är vackert belägen .. nära järnvägsanhalt. PT 1905, nr 84, s. 4. —
-ANLÄGGNING~020. abstr. o. konkret. JernkA 1824, s. 385. Koncessioner å enskilda jernvägsanläggningar. SFS 1891, Bih. nr 6, s. 25. Utförandet af nya järnvägsanläggningar. Därs. 1907, nr 148, s. 1. —
-ARBETE~020, äv. ~200. arbete som utföres vid järnvägsanläggning; (utförande av) järnvägsanläggning. Forselius Upplysn. 15 (1848). —
-BANA, r. l. f. (†)
2) järnväg(slinje), bana (se BANA, sbst. 2 b). Jernvägsbanan från Köping till Svartå. NVexjöBl. 1852, nr 25, s. 3. —
-BANK; pl. -ar. utfyllning av jord, grus l. sten som anbringas på lågt liggande terräng för att bilda det plan varpå en järnvägs spår utlägges; äv. allmännare, om järnvägsunderbyggnad i allm. BtRStP 1850—51, 10: 760. —
-BEFÄL. vid järnväg anställd befälsperson; äv. koll. AB 1892, nr 167, s. 3. Stationsföreståndare beordrar ett järnvägsbefäl till hvarje lastkaj för att leda järnvägstjänsten vid densamma. SFS 1911, nr 110, s. 13. —
-BETJÄNING. före 1908 benämning på järnvägspersonal av lägre grad; jfr -BETJÄNT. SvJärnvMannFörb. 1899—1924 34 (i handl. fr. 1883). Allt efter som istigningen är verkstäld, stängas dörrarne af jernvägsbetjeningen. SFS 1884, nr 38, s. 14. —
-BETJÄNT; pl. -betjänte. före 1908 benämning på järnvägstjänsteman av lägre grad. WoJ (1891). PT 1918, nr 46 A, s. 4. —
-BILJETT. biljett gällande för resa (å viss sträcka) med järnväg. Hedenstierna FruW 22 (1890). Hvad järnvägsbiljetters yttre beträffar, äro de .. till färgen i regel för resa i I klass gula, i II klass gröna och i III klass bruna. 2NF 3: 385 (1904). —
-BOKHÅLLARE~0200. viss järnvägstjänsteman i byråtjänst (motsv. 1:e stationsskrivare). Björkman (1889). Östergren (1929). —
-BOM. bom vid järnvägsövergång. Han kom fram, just som järnvägsbommarna fälldes. —
-BREVKORT~20 l. ~02. (i fackspr.) brevkort avsett för tjänstemeddelanden inom statens järnvägar. SvPostv. 269 (1924). —
-BREVLÅDA~020, äv. ~200. postv. Järnvägsbreflåda, breflåda, afsedd att uppsättas vid järnvägsstation, som passeras af postförande bantåg (eller från hvilken dylikt tåg utgår). Döss o. Lannge (1908). —
-BYGGE. abstr. o. konkret. SD(L) 1893, nr 286, s. 5. Sedan han någon tid arbetat vid jernvägsbyggen. SDS 1897, nr 385, s. 2. Det för jernvägsbygge allra vigtigaste och riskablaste, nemligen kostnadsberäkningen. Därs. —
-BYGGNAD. = -BYGGE. InbjBolagJernvUddevVenersbg 1847, s. 5. Distriktstjenstemän vid statens jernvägsbyggnader. SFS 1892, nr 62, s. 32. Anslagen för pågående järnvägsbyggnad. Finland 128 (1893). —
-BYRÅ.
1) järnvägsförvaltnings byrå (se d. o. 3); särsk. om den 1848 inrättade byrå som före konstituerandet av styrelsen för statens järnvägstrafik (jfr -TRAFIK slutet) 1863 förestod förvaltningen av svenska statens järnvägar. Forselius Uppl. 1 (1848). SJ 1: 273 (1906).
2) avdelning inom väg- o. vattenbyggnadsstyrelsen som handlägger ärenden rörande järnvägsföretag. SFS 1911, nr 165, s. 4. —
-DRAG. [efter t. eisenbahnzug] (enst., †) = -TÅG. Wallin Bref 226 (1849; i fråga om förh. i Tyskl.). —
-DRIFT. drivande av järnvägstrafik. NF 7: 1173 (1883). Elektrisk järnvägsdrift. BtRiksdP 1904, 6Hufvudtit. s. 220. Det ekonomiska resultat, statens järnvägsdrift lämnat. SFS 1917, s. 2376. —
-FAMN. (i fackspr., i sht förr) vid vedtransport på järnväg (i sht i Norrland) användt vedmått mätande 3,85 kubikmeter. Juhlin-Dannfelt 456 (1886). Geete o. Grinndal 136 (1923). —
-FART.
3) (numera föga br.) eg.: järnvägstågs hastighet; bildl.: stor hastighet, snälltågsfart. Kræmer Diam. 92 (1857; bildl.). WoJ (1891; bildl.). —
-FRAKT.
1) (tillf.) transport (av gods) på järnväg. Träkol kan fås från temligen stora afstånd, då denna vara ganska väl tål jernvägsfrakt. NerAlleh. 1871, nr 17, s. 2.
2) avgift för transport av gods på järnväg. BetJernvNorr. 1862, s. 36. Järnvägsfrakten för råmaterialier till järnproduktion är .. väsentligt högre i Sverige än i Tyskland. JernkA 1906, s. 479. —
-FULLMÄKTIG~020. var särskild av de tvenne av kungl. maj:t förordnade, på näringslivets område erfarna ledamöter av kungl. järnvägsstyrelsen vilka hava att meddela upplysningar o. råd samt deltaga i överläggning uti ärenden vid vilkas avgörande i styrelsen de äro närvarande. BetOrgJärnvStyr. 1907, s. 124. SFS 1920, s. 1547. —
-FÄRD. (mindre br.) färd med järnväg, järnvägsresa. IllSv. 1: 151 (1873). Jernvägsfärden från Stockholm och Upsala till orterna norr om Ockelbo. Därs. 2: 8 (1882). —
-FÖRBINDELSE. (möjlighet till) kommunikation medelst järnväg mellan olika orter; äv. konkret: järnvägslinje som utgör kommunikationsled mellan olika orter. Goda, bekväma järnvägsförbindelser. Direkt järnvägsförbindelse med kontinenten. Under vilkor att en jernvägs-förbindelse åvägabringas emellan gruf-distriktet (i Gällivare) och Östersjön. VexjöLT 1846, nr 45, s. 2. Under år 1892 har jernvägsförbindelse medelst ångfärja öppnats mellan Helsingborg och Helsingör. SFS 1893, Bih. nr 7, s. 22. —
-FÖRENING. av enskilda järnvägar bildad sammanslutning för tillvaratagande av gemensamma intressen. Protokoll, hållet vid Jernvägsföreningens sammanträde .. 1885. (1885; titel). BtRiksdP 1903, 6Hufvudtit. s. 20. —
-FÖRETAG~102, äv. ~200. BtRStP 1847—48, 10: 364. SvT 1852, nr 20, s. 2. Af staten oberoende privata järnvägsföretag. EkonS 1: 360 (1893). —
-FÖRVALTNING. särsk. konkret: ämbetsvärk l. myndighet som förestår förvaltningen av en järnväg. FörslTjReglArm. 1885, 3: 160. (Kungliga järnvägs-)Styrelsen äger befogenhet: .. att ingå öfverenskommelser med andra järnvägsförvaltningar om ömsesidigt begagnande af vagnar. SFS 1905, nr 20, s. 1. —
-GENERAL. (vard.) om generaldirektören för statens järnvägar; i sht i sg. best. SvD(A) 1930, nr 277, s. 5. —
-HOTELL. benämning på vissa i omedelbar närhet av järnvägsstation belägna hotell. SydsvD 1870, nr 113, s. 1. —
-HYPOTEKSFOND~1002 l. ~1020. (i fråga om förh. 1879—1894) en vid riksdagen 1879 inrättad fond avsedd att frigöra de kapital som av vissa kreditinrättningar bundits i enskilda järnvägsföretag. BtRiksdP 1879, I. 1: nr 29, s. 1. —
-KARTA. karta över ett lands (l. annat områdes) järnvägar. Post- och järnvägskarta över Sverge. Europas jernvägskarta. BetJernvNorr. 1862, s. 36. —
-KNUT. knutpunkt för järnvägslinjer. Nässjö, den vigtigaste järnvägsknuten i södra Sverige, där S(ödra) stambanan stöter till den Ö(stra). Carlson 1Skolgeogr. 5 (1887). —
-KOL. skogsv. träkol som transporterats på järnväg. Ehuru det allra finaste af stybben, man kunde kalla det sot, urrisslades, voro dock kolen stybbigare än våra värsta järnvägskol. JernkA 1895, s. 328. HbSkogstekn. 717 (1922). —
-KONDUKTÖR. nästan bl. i motsättning till: spårvägskonduktör. GenPoststSkr. 25/8 1869, s. 31. Jungberg (1873). Auerbach (1909). —
-KORSNING.
1) (i fackspr.) det fasta, vanl. i ett helt stycke gjutna skenparti som utgör den förmedlande övergången på det ställe där två l. flera järnvägsspår korsa varandra l. övergå i varandra, spårkorsning. JernkA 1873, s. 435. Därs. 1879, s. 250.
2) plats där olika järnvägslinjer l. järnväg o. annan trafikled korsa varandra. 2NF 33: 233 (1921). —
-KUNG. (i sht i fråga om förh. i Amerika, vard. o. skämts.) person som har en dominerande ställning i ett l. flera stora järnvägsföretag. Samtiden 1873, s. 384. SvD(A) 1917, nr 21, s. 8. —
-LED, r. l. f. (i sht i fackspr.) järnvägslinje; i sht i förb. ångbåts- och järnvägsled(er) l. kanal- och järnvägsled(er) o. d. Samtiden 1873, s. 772. Rönnholm EkonGeogr. 132 (1907). —
-LEDES, adv. (i skriftspr.) på l. med järnväg. WoJ (1891). Transportera kolen järnvägsledes direkt till konsumenterna. PT 1907, nr 181 A, s. 3. Hellström NorrlJordbr. 70 (1917). —
-LINJE. järnväg; dels om själva banan (i motsättning till stationer o. d.): linje; dels allmännare, om järnväg jämte tillhörande stationer o. d. Olyckan inträffade ute på järnvägslinjen en kilometer från närmaste station. JernkA 1840, s. 164. Anordnande på vissa ställen utmed jernvägslinierna af sjukhus för af kolera angripna resande. SFS 1892, Bih. nr 66, s. 1. Därs. 1905, Bih. nr 2, s. 32. —
-LOKOMOTIV. Callerholm Stowe 188 (1852). Det första svenska järnvägslokomotivet byggdes i början af 1860-talet. SJ 1: 445 (1906). —
-LÅNEFOND~102. i uttr. allmänna järnvägslånefonden, en av statsmakterna 1871 bildad fond för utlämnande av lån o. statsunderstöd åt enskilda järnvägsföretag. SvD(A) 1922, nr 139, s. 7. Wigforss Riksbudg. 81 (1927). —
-LÄGENHET~102 l. ~200. (i fackspr.) tillfälle l. lägenhet att fara l. sända ngt med l. på järnväg; tåglägenhet. GenPoststCirk. 1863, s. 21. Då för landväga postbefordran icke kan användas järnvägslägenhet. SFS 1909, nr 177, s. 1. —
-LÄNSMAN. (förr) person som av kungl. maj:ts befallningshavande förordnats till polisman vid behov av ökad polisbevakning med anledning av pågående järnvägsbygge. AB 1900, nr 205, s. 3. 2NF (1910). —
-LÄRKA. benämning på tofslärkan (Galerida cristata Lin.), som vintertiden ofta uppehåller sig i närheten av banvallarna. Kolthoff DjurL 209 (1899). —
-MAN ~man2. vid järnväg anställd mansperson; järnvägstjänsteman. JönkBl. 1870, nr 76, s. 2. Svenska järnvägsmännens understödsförening. 2NF 36: 861 (1924). SvD(A) 1929, nr 347, s. 14.
Ssgr: järnvägsmanna-förbund. i förb. svenska järnvägsmannaförbundet, namn på en 1899 bildad förening av järnvägstjänstemän vilken företräder de stora personalgruppernas intressen o. är ansluten till landsorganisationen. SocDem. 1899, nr 112, s. 2.
-sällskap. i sg. best., namn på en 1870 bildad förening av vissa högre järnvägstjänstemän, numera (då Norge, Danmark o. Finland äro representerade i densamma) benämnd nordiska järnvägsmannasällskapet, vilket arbetar för administrativ o. teknisk samvärkan mellan de fyra nordiska ländernas järnvägar samt för samhörighet personalen emellan. JönkBl. 1870, nr 76, s. 2. —
-MATERIELL l. -MATERIEL, r. Fast, rullande järnvägsmateriell. Lindgren Weber Jernv. 331 (1857). 3NF (1929). —
-MUSEUM. (lokal rymmande) större samling av föremål som avse att belysa järnvägarnas (l. en järnvägs) utveckling. SkogsvT 1905, s. 438. UNT 1929, nr 10344, s. 1. —
-NOTIS. från järnvägsstation till mottagaren utfärdad notis om ankommet järnvägsgods. NordT 1892, s. 234. Döss o. Lannge (1908). —
-NÄT. sammanfattande benämning på (de med varandra förbundna) järnvägslinjerna i ett land l. inom ett område, nät l. system av järnvägar. InbjBolagJernvUddevVenersbg 1847, s. 1. Sverige .. äger ett järnvägsnät på över 13,000 km. Rönnholm EkonGeogr. 10 (1907). —
-OLYCKA~020. trafikolycka vid järnväg, tågolycka. PT 1850, nr 166, s. 2. Amerika, järnvägsolyckornas land. SJ 4: 433 (1906). —
-PAPPER. (i affärsspr.) järnvägsaktie l. -obligation. NF 7: 1174 (1883). Spekulationen i jernvägspapper. SD 1892, nr 332, s. 5. —
-POST. postv. post som befordras med järnväg; postbefordran med järnväg; avdelning av postvärket som ombesörjer dylik postbefordran. GenPoststCirk. 21/11 1859. Postiljoner, hvilka .. användas till att åtfölja jernvägspost. BtRiksdP 1873, I. 1: BetPostv. s. 50. Från och med 1859 har anordnats järnvägspost. Flodström SvFolk 249 (1918). Tjänstemän vid järnvägsposten. Upsala 1921, nr 13, s. 8 (i annons). —
-POSTBEFORDRING~1020. postv. Tjenstemän .., som .. användas vid jernvägspostbefordringen. BtRiksdP 1871, I. 1: nr 28, s. 23. —
-POSTILJON. postv. posttjänsteman av lägre grad som bl. a. biträder vid tjänstgöring inom postkupé. GenPoststCirk. 1864, s. 88. Döss o. Lannge (1908). —
-POSTKUPÉ~102. (numera bl. tillf.) postv. GenPoststCirk. 1863, s. 22. Järnvägspostkupé, intill den 1. 11. 12 gemensamt namn för postkupéexpeditioner och postiljonskupéer. Numera benämnas dessa postanstalter postkupéer. Döss o. Lannge (1915). —
-POSTSTATION~102. postv. poststation som är förenad med en järnvägsstation o. förestås av dennas föreståndare. Bremer Brev 4: 325 (1864). —
-PRÄST. vid visst statens järnvägsbygge anställd prästman. Järnvägspresten å statsbanelinien Gellivare-Riksgränsen. PT 1904, nr 117 A, s. 3. BtRiksdP 1920, IX. 1: nr 32, s. 4. —
-RESANDE, p. adj. o. sbst. m.||ig. Jernvägsresandes effekter. Thomée IllSv. 187 (1866). Den järnvägsresande publiken. Forssell Stud. 2: 19 (1884, 1888). —
-RESTAURANG. (i sht för resande avsedd) restaurang å l. i omedelbar anslutning till järnvägsstation. Heidenstam Vallf. 200 (1888). —
-RÅD. vid kungl. järnvägsstyrelsens sida år 1908 inrättad, rådgivande församling med uppgift att yttra sig i ärenden som angå statens järnvägsrörelse (ss. förhållandet mellan statens järnvägar o. deras trafikanter m. m.). BetStatJernvTaxa 1888, s. 26. Det af 1887 års taxekomité framstälda förslaget om införande i vår jernvägsförvaltning af institutionen ”jernvägsråd”. BtRiksdP 1897, I. 1: nr 27, s. 130. SFS 1908, Bih. nr 5, s. 52. —
-RÄL, äv. (ss. koll. alltid) -RÄLS. järnvägsskena; äv. koll. NordT 1892, s. 234. TLev. 1900, nr 26, s. 2. —
-RÖRELSE. BetJernvNorr. 1862, s. 97. De industri- och handelsförhållanden inom distriktets trafikområde, som egde samband med jernvägsrörelsen. BtRiksdP 1868, X. 1: nr 77, s. 53. —
-SAMHÄLLE~020, äv. ~200. samhälle vid järnvägsstation; stationssamhälle. Sandström NatArb. 2: 179 (1910). Industri- och järnvägssamhällen. SFS 1921, s. 1000. —
-SIGNAL. om vid järnväg använda signaler varigm personalen på järnvägslinjen l. tågen l. vid stationerna ordnar tågens framförande; äv. konkret, om signalanordning. NordT 1892, s. 234. —
-SJUKA. (vard., föga br.) illamående som förorsakas av järnvägsresa, ”tågsjuka”. Hedvig hade en släng af jernvägssjukan. Levertin Konfl. 162 (1885). WoJ (1891). —
-SKENA, r. l. f. var särskild av de (järn- l. stål)skenor varav ett järnvägsspår sammansättes, räl. JernkA 1822, s. 318 (i fråga om hästbana). Eneberg Karmarsch 2: 257 (1861). —
-SPÅR. av järnvägsskenor lagt spår som bildar en järnväg o. varpå järnvägsfordonens hjul löpa; äv. med inbegrepp av syllarna. Lindgren Weber Jernv. 314 (1857). TLandtm. 1900, s. 477. —
-STAKNING. vid järnvägsundersökning medelst nedslagna stakar åstadkommen utmärkning av den linje där den tillämnade järnvägen skall gå fram; äv. konkret, om den på så sätt utmärkta linjen. 2NF 23: 1227 (1916). —
-STANDERT. (i fackspr.) för användning på statens järnvägars ångfärjor o. hjälpångare avsedd standert. SFS 1909, nr 17, s. 1. —
-STAT(EN). (i fackspr.) sammanfattande benämning på statens järnvägars personal. NordT 1892, s. 234. Reglering af löneförhållandena för järnvägsstyrelsen och järnvägsstaten i öfrigt. SFS 1908, Bih. nr 5, s. 57. —
-STATION. station vid järnvägslinje, försedd med bangård och stationshus (rymmande tjänstelokaler, väntsalar, resgodsrum m. m.), ävensom godsmagasin, plattformar, lastspår o. d.; äv. i inskränktare anv., om själva stationshuset. BtRStP 1850 —51, 10: 299. Transport af post .. emellan postkontoret och jernvägsstation i samma ort. Geijer Postförf. 50 (1868). —
-STRÄCKA, r. l. f. bansträcka; järnvägslinje. Jernvägssträckan mellan Mora strand och Östra Dalelfven. SFS 1891, nr 42, s. 1. Lagerlöf Holg. 2: 167 (1907). —
-STRÄCKNING. järnvägssträcka. BetStamban. 1859, s. 5. De utstakade jernvägssträckningarna. BtRiksdP 1890, 6Hufvudtit. s. 58. Ramsay VägvFinl. 292 (1895). —
-STYRELSE. styrelse för ett järnvägsföretag; särsk. (i sg. best., fr. 1888 officiellt i uttr. kungliga järnvägsstyrelsen) om det centrala ämbetsvärk vars ämbetsbefattning avser förvaltningen av statens järnvägar o. därtill anslutna kommunikationsleder samt utförandet av nya järnvägsanläggningar för statens räkning, ävensom viss kontroll över enskilda järnvägar. SFS 1860, nr 40, s. 1. Därs. 1888, nr 45, s. 1. Därs. 1920, s. 1539. Därs. s. 1543. —
-STÄNGSEL. stängsel som av säkerhetshänsyn anbringas på båda sidor om (o. parallellt med) järnväg(slinje). FörslTjReglArm. 1885, 3: 167. —
-SVAMP. bot. den ofta på järnvägssyllar växande skivsvampen Lentinus lepideus Fr., syllsvamp. Strömbom Svamp. 54 (1896). 2NF 16: 173 (1911). —
-SYLL, förr äv. -SYLLE. var särskild av de stockar som bilda det underlag varpå ett järnvägsspårs skenor fästas, sliper. Thelaus Skog. 54 (1865). Tholander Ordl. (c. 1875). Sleepers, järnvägssyllar, apteras af frisk kärnfull furu eller lärkträd. Haller o. Julius 249 (1908). —
-TARIFF. tariff varefter avgifterna för person- o. godsbefordran med järnväg beräknas. Forssell Stud. 2: 201 (1888). —
-TAXA. taxa för person- o. godsbefordran med järnväg; systematisk sammanställning av bestämmelser o. avgifter för dylik befordran. InbjBolagJernvUddevVenersbg 1847, Bil. D, s. 2. JernkA 1864, s. 113. GHT 1933, nr 227, s. 19. —
-TELEGRAF. (i sht förr) vid järnväg anordnad telegraf, i främsta rummet avsedd för järnvägstjänsten, men i viss utsträckning äv. mot särskild avgift använd för befordran av telegram för allmänheten. IStatTjTelegrV 1866, s. 25. SFS 1911, nr 110, s. 39. —
-TELEGRAM. (i sht förr) med järnvägstelegraf befordrat telegram. IStatTjTelegrV 1878, 1: 3 (rubrik). Flodström SvFolk 251 (1918). —
-TIDTABELL~102, äv. ~200. tabell med uppgift om tågens ankomst o. avgångstider vid de olika stationerna (inom ett land l. visst område) m. m., tågtidtabell. Centerwall Hellas 90 (1888). —
-TJÄNSTEMAN~102, äv. ~200. vid järnväg anställd tjänsteman, före 1908 bl. om dylik tjänsteman av högre grad; jfr -BETJÄNT. Lindgren Weber Jernv. 296 (1857; i fråga om t. förh.). GenPoststCirk. 1863, s. 30. SFS 1914, s. 73. —
-TRAFIK. BetJernvNorr. 1862, s. 97. NDA 1876, nr 303, s. 2. särsk. i uttr. styrelsen för statens järnvägstrafik, mellan 1863 o. 1888 officiell benämning på styrelsen för statens järnvägar; jfr -STYRELSE o. -TRAFIK-STYRELSE(N). BtSvStat. L 1862, s. 11. SFS 1869, nr 58, s. 1. Geijer Postförf. 147 (1890). Generaldirektör och chef för styrelsen för statens jernvägstrafik. BtRiksdP 1894, 9Hufvudtit. s. 47. —
-TRAFIK-STYRELSE(N). till 1888 (icke officiell) benämning på styrelsen för statens järnvägar; jfr -STYRELSE. AB 1865, nr 31, s. 3. Järnvägstrafikstyrelsen .. (har) varit utsatt för en storm af .. anmärkningar från olika håll. Forssell Stud. 2: 222 (1888). —
-TRANSPORT. InbjBolagJernvUddevVenersbg 1847, s. 3. Fraktsatserna för järnvägstransporter. SFS 1913, s. 1457. —
-TRÄNG. (-train 1848—1864. -träng 1857—1873) [jfr ä. d. jærnbanetræn; efter fr. train] (†) (järnvägs)tåg. Forselius Upplysn. 14 (1848). Wetterbergh SamhKärna 2: 170 (1857). Jungberg (1873; med hänv. till jernbanståg). —
-TUNNEL. tunnel varigenom en järnväg är framdragen. Den tilltänkta anläggningen af en jernvägstunnel under Öresund mellan Helsingborg och Helsingör. SFS 1874, nr 19, s. 2. —
-TÅG. bantåg. Lindgren Weber Jernv. 207 (1857). Jernvägstågen afgå från och med den 1 Maj dagligen sålunda: … SydsvD 1870, nr 113, s. 1. 3NF 11: 47 (1929). —
-UNDERBYGGNAD~1020. den bädd av jord, grus o. d. på vilken järnvägsöverbyggnaden vilar, ävensom därtill hörande anläggningar; jfr -BANK. Schulthess (1885). 2NF (1910). —
-UNDERGÅNG~102, äv. ~200. vägundergång under järnväg(sspår). WoJ (1891). Infartsvägarna till hufvudstaden äro .. rika på trafikvådliga järnvägsundergångar. SvD(A) 1916, nr 49, s. 8. —
-UNDERSÖKNING~1020. i o. för anläggande av järnväg företagen undersökning av terrängen för bestämmande av järnvägslinjens läge o. beskaffenhet med avs. på lutningar o. kurvor. AdP 1853—54, 2: 128. —
-VAGN. för framförande på järnväg konstruerad vagn avsedd för befordran av personer, djur l. gods. Nerman Jernv. 152 (1857). Kreaturen skola inlastas å jernvägsvagn. SFS 1892, Bih. nr 75, s. 7. Vi .. åkte i den kungliga järnvägsvagnen. De Geer Minn. 2: 212 (1892).
Ssgr: järnvägsvagns-fabrik,
-hjul. —
-VAGONG, förr äv. -WAGGON. (-waggen 1853. -waggon 1867—1897) [efter fr. wagon resp. eng. railway waggon] (numera föga br.) (för personbefordran avsedd) järnvägsvagn. Agardh (o. Ljungberg) I. 2: 228 (1853). (Vi) få .. till fots gå tillbaka, .. så vida vi icke vilja sitta en hel timme i en jernvägswaggon. NDA 1867, nr 104, s. 2. Strindberg TrOtr. 4: 191 (1897). —
-VÄRKSTAD~20 l. ~02. värkstad för tillvärkning (o. reparation) av (rullande) järnvägsmateriell. JernkA 1863, s. 1. Aktb. Svenska järnvägsverkstäderna. SvHandelskal. 1908, nr 18141. —
-VÄXEL. anordning varigm järnvägsfordon kan under gång överföras från ett spår till ett annat. JernkA 1883, s. 205. —
Spalt J 460 band 13, 1934