Publicerad 1934   Lämna synpunkter
JUSTERA ʃyste4ra, äv. ʃust-, i Sveal. äv. -e3ra2 (juste´ra Weste; schystèra Dalin), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; -ARE (se avledn.).
Ordformer
(just- (iust-) 1624 osv. joust- 16641731)
Etymologi
[efter t. justieren; jfr ffr. juster; av mlat. justare, justera måttkärl, till lat. justus (se JUST, adj.). — Jfr AJUSTERA]
1) (kontrollera o.) göra riktig, beriktiga, rätta, korrigera; rätta till, ajustera; ofta (i sht tekn.) med avs. på maskin l. maskindel, apparat, instrument o. d.: (vid slutgranskning) avhjälpa smärre fel o. dyl. o. därigm laga att (ngt) fungerar på vederbörligt sätt, iordningställa, tillpassa; stundom: inställa (maskin osv.) att arbeta på visst sätt. (Landshövdingarna skola) Jordeboken, effter handen och medh tijdhen iustere och rätte. LReg. 172 (1624); jfr d. Et väl justerat Vägg-Uhr. Printz Uhr 54 (1769). Det är (angeläget), att .. jämföra ångmätaren med barometern, efter hvars förändringar den förra bör justeras. VetAH 1809, s. 134. Behagade ers nåd justera sin toalett? Bergman HNådT 39 (1910). Riksbanken (vidtog) endast ett par mindre justeringar i kurserna för riksmark, floriner och pesetas. SDS 1928, nr 51, s. 11. Två äldre Snickare, vana vid justeringar av dörrar och fönster m. m., erhålla omgående arbete. DN(A) 1929, nr 222, s. 19. — Jfr EFTER-, IN-, OM-JUSTERA m. fl. samt O-JUSTERAD. — särsk.
a) undersöka (redskap för mätning l. vägning) o. gm att rätta möjligen förefintliga fel bringa (det) i överensstämmelse med gällande norm (likare) samt (gm stämpling l. ”kröning”) förläna (det) laglig giltighet. RP 1: 173 (1629). Rätta och justerade Mått, Måhl och Wichter. SthmStadsord. 2: 187 (1705). Landtmätarne i Länen tilkommer .. at justera Mått, Mål och Vigt i Riket. FörordnMåhlMåttVigt. 29/5 1739, s. B 4 b. SPF 1848, s. 115. SFS 1907, nr 125, s. 13.
b) skogsv. avkapa (virke) till bestämd längd o. borttaga sprickor, vankanter o. d. på ändarna. Begyntte Jöran .. att justera spånen, som war kiöpt till sacre(s)tigz tekiande. BtÅboH I. 11—12: 31 (1663). 1NJA 1874, s. 483. HbSkogstekn. 497 (1922).
c) (i fackspr.) (särsk. gm avfilning) giva (mynt) dess i lag föreskrivna vikt. Eneberg Karmarsch 2: 716 (1862). EkonS 1: 258 (1893).
d) (i vederbörlig ordning) granska o. efter rättandet av möjligen förefintliga oriktigheter, mindre lämpliga uttryck o. d. godkänna o. giltigförklara (protokoll, dom l. utslag, röst- l. vallängd, räkning, avskrift o. d.). RP 5: 257 (1635). Förr än som rächningerne äre justerade j Cammaren. Därs. 6: 144 (1636). Vid justeringen af Rådsprotocollen. Höpken 1: 64 (1758). RO 1810, § 58. Ej må expedition öfver något Riksdagens beslut utgå förr än den blifvit inför Kamrarna justerad. SFS 1866, nr 27, s. 34. För prestval skall särskild vallängd upprättas och på frågodagen justeras. Därs. 1883, nr 59, s. 8. — jfr PROTOKOLLS-JUSTERING.
e) kontrollera o. eventuellt rätta l. beriktiga l. korrigera (ett antagande l. omdöme, en uppfattning o. d.). 1VittAH 5: 81 (1788). Vi få vidare mundteligen justera våra omdömen i denna väg. Tegnér (WB) 4: 303 (1823). SDS(A) 1932, nr 140, s. 4.
f) i förb. justera (ngt) nedåt (neråt) l. uppåt (äv. uttalat med huvudtonen på partikeln), (i korrigerande syfte) sänka resp. höja (pris, lön, räntesats, kursnotering o. d.). Det torde .. icke kunna undvikas att vi få justera priser och löner nedåt. SvD(A) 1931, nr 261, s. 4. En justering uppåt av skattesatsen (på alkoholhaltiga drycker). DN(A) 1933, nr 63, s. 8.
2) [väl eg. ironisk anv. av 1] idrott. (avsiktligt l. oavsiktligt) under fotboll, bandy, ishockey o. d. tillfoga (spelare) kroppsskada; i pass. med intr. bet.: erhålla kroppsskada på nämnt sätt; äv. ss. vbalsbst. -ing l. konkret anv.: kroppsskada tillfogad av deltagare i spelet. Jonason Fotb. 32 (1917). Karl Olson justerad, ersatt av Friberg. Därs. 164. Keller var svagast i kedjan och led dessutom av en lättare justering. SvD(B) 1924, nr 147, s. 9. Ett spelsystem (vid kricket), som går ut på att skada mannen med slagträet. Man riktar bollen mot hans kropp — med förkärlek mot hans ben — för att om möjligt justera honom. SDS 1933, nr 22, s. 13.
Särsk. förb.: JUSTERA BORT010 4. till 1; jfr BORTJUSTERA.
a) skogsv. till 1 b: vid justering kapa bort (del av planka l. bräde o. d.). HbSkogstekn. 495 (1922).
b) till 1 d: vid justering avlägsna (yttrande l. uttryck ur protokoll). Liljecrona RiksdKul. 182 (1840). Laurin Våld 207 (1910).
JUSTERA NEDÅT resp. UPPÅT, se JUSTERA 1 f.
Ssgr (till 1): A: (1 a) JUSTER-KAMMARE. (förr) avdelning av mekaniska departementet vid flottan, där kronans mått o. vikter årligen justerades av vederbörande justerare. ReglStyrFl. 1836, s. 57. Nordensvan o. Krusenstjerna 1: 115 (1879).
(1 a) -MÅTT. (†) justeringsmått. Lind (1749).
-SKRUV. tekn. justeringsskruv. Carell o. Edelstam 20 (1916). HufvudkatalSonesson 1920, 1: 215.
(1 b) -SÅG. skogsv. justeringssåg. HforsD 1875, nr 133, s. 3. HbSkogstekn. 463 (1922).
(1 c) -VÅG; pl. -ar. (i fackspr.) justeringsvåg. Jungberg (1873).
(1 b) -VÄRK, n. skogsv. för justering av virke avsedd maskinell inrättning (kapsågar o. matarvalsar l. transportanordningar för plankan osv. som skall kapas). PT 1895, nr 40, s. 1. Ekman SkogstHb. 184 (1908).
(1 b) -ÄNDA, r. l. f. skogsv. justeringsända. 2NF 31: 989 (1920).
B: (1 b) JUSTERINGS-AVFALL~02 l. ~20. skogsv. vid justering av virke uppkommet avfall. HbSkogstekn. 811 (1922).
(1 a) -BLY. (i fackspr.) bly som gjutes i för lätt (järn)vikt för att giva den dess rätta o. lagliga tyngd. SFS 1878, nr 49, s. 10. Vigter af jern förses i allmänhet med hålighet för upptagande af justeringsbly. Därs. 1896, Bih. nr 98, s. 2.
(1 a) -BYRÅ~02 l. ~20. (i Sv. 18851908 under landtmäteristyrelsen sorterande) byrå som handhar ledningen av o. överinseendet över justeringsväsendet; särsk. i förb. kontroll- och justeringsbyrå(n). Öfverinseendet öfver justeringsverket utöfvas af Finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå. SFS 1884, nr 60, s. 5. FinlStatskal. 1924, s. 224.
(1 a) -DIREKTÖR. chef för justeringsstyrelsen 18791884. SFS 1878, nr 50, s. 1. Kôersner PolHlex. (1883).
(1 a) -GODS. om måttkärl, vikter o. d. som skola justeras. SFS 1878, nr 50, s. 8.
(1 a) -JOURNAL. Har krönare eller justerare underlåtit hålla justeringsjournal, .. straffes med böter från 5 till 50 R:dr. SFS 1855, nr 18, s. 21.
(1 b) -KNUBB. skogsv. knubb (avfall) uppkommen vid justering av virke. Skogvakt. 1891, s. 173.
-KONTROLLÖR.
1) till 1 a. För distrikt .. skall en bland justerarne inom samma distrikt förordnas på viss tid .. att vara justeringskontrollör. SFS 1878, nr 50, s. 5.
2) (i fackspr.) till 1 c. SFS 1918, s. 2430.
-MAN ~man2.
1) (numera knappast br.) till 1 a: justerare. Dalin (1852).
2) till 1 d: person som utsetts att justera protokoll o. d. SFS 1905, Bih. nr 11, s. 5.
(1 a) -MÅTT. Justerings-mått, hvarefter andre mått-kjäril pröfvas och rättas. Lind (1749; under eich-maass).
(1 d) -MÄRKE. märke som utvisar att justering av dokument l. handling ägt rum. SFS 1891, nr 60, s. 8. Koncept till utgående expedition förses med justeringsmärke af öfverdirektören och föredraganden. Därs. 1907, nr 125, s. 6.
(1 d) -PLENUM. (förr) plenum (i riksdag) i o. för protokollsjustering. AdP 1800, s. 1386.
(1 a) -REDSKAP~20 l. ~02. I Landtmäteri-Öfverstyrelsen skall finnas att tillgå: .. Justerings-redskap, såsom längd-måttstockar med indelningar efter decimal- och verkmåttet, likaremålkäril, vigter med vågbalkar samt justeringsstämplar. SPF 1848, s. 114. SFS 1911, nr 90, s. 5.
-SKRUV. tekn. skruv medelst vilken (del av) maskin l. apparat l. instrument kan inställas i avsett läge, ställskruv. TT 1871, s. 28.
(1 a) -STYRELSE. (förr) centralt ämbetsvärk som hade överinseende över justeringsväsendet; ss. officiell benämning dels mellan 1879 o. 1884, dels (i uttr. kontroll- och justeringsstyrelsen) mellan 1908 o. 1910. Justeringsstyrelsen skall hafva öfverinseendet öfver justeringsväsendet. SFS 1878, nr 50, s. 2. Kontroll- och justeringsstyrelsen. Därs. 1907, nr 87, s. 8.
(1 a) -STÄMPEL. stämpel varmed mätningsredskap, måttkärl l. vikt vid justering stämplas. SPF 1848, s. 115. SFS 1878, nr 49 s. 17.
(1 b) -SÅG. skogsv. såg avsedd för justering av virke. SPF 1859, s. 431. HforsD 1875, nr 343, s. 3.
(1 a) -TECKEN. tecken som anbringas på måttkärl o. d. för att utmärka att justering ägt rum. SFS 1855, nr 18, s. 21. Därs. 1923, s. 67.
(1 c) -VÅG; pl. -ar. (i fackspr.) Eneberg Karmarsch 2: 716 (1862). För (mynt-)justeringen har man egna vågar, s. k. justeringsvågar. UB 4: 282 (1873).
-VÄRK, n.
1) till 1 a: ämbetsvärk som handhar justeringsväsendet i ett land; numera nästan bl. i förb. mynt- och (i Finl. landtmäteri- och) justeringsvärket; förr äv.: justeringsväsende. Justerings verket (blev) år 1735 updragit til Kongl. Landtmäterie-Contoirets försorg. Fischerström 1: 79 (1779). SPF 1848, s. 241. Kungl. Mynt- och justeringsverket. SvStatskal. 1910, s. 69. Landtmäteri- och justeringsverket. FinlStatskal. 1917, s. 480.
2) skogsv. till 1 b: justervärk. BtRiksdP 1900, I. 1: nr 57, s. 30.
(1 a) -VÄSENDE(T). SFS 1878, nr 50, s. 2. Mynt- och justeringsverket åligger att .. hava överinseendet över justeringsväsendet i riket. Därs. 1918, s. 2429.
(1 b) -ÄNDA, r. l. f. skogsv. ända som vid justering sågats av plank l. bräde o. d. HbSkogstekn. 811 (1922).
Avledn.: JUSTERARE, i bet. 1 m., i bet. 2 r. l. m. till JUSTERA 1.
1) person som justerar ngt. Sedan kompasserna justerats och vi sagt farväl till justeraren. Stenfelt Skepp. 3 (1903). särsk.
a) till 1 a: (numera alltid statsanställd) person som har att justera mått, målkärl o. vikter. Drysell 200 (1728). Stapelstäderne (må) hafva sine egne Edsvurne Justerare. FörordnMåhlMåttVigt 29/5 1739, s. C 1 a. Loenbom Stenbock 2: 257 (1758; efter handl. fr. 1709). SFS 1884, nr 60, s. 5. AdrKalSthm 1921, s. 441. jfr ALN-, DISTRIKTS-, STADS-, VIKT-JUSTERARE.
b) skogsv. till 1 b: arbetare som justerar virke. VL 1907, nr 68, s. 6.
2) om maskin; i ssgn BARLAST-JUSTERARE.
Ssgr (till JUSTERARE 1 a): justerar(e)-befattning. AB 1865, nr 222, s. 1.
-distrikt. SPF 1848, s. 130. Hvarje län skall .. vara indeladt i vissa Justerare-distrikt, hvilka, så vidt sig göra låter, med egna justerare förses. SFS 1864, nr 66, s. 18.
JUSTERBAR, adj. till 1, om (del av) maskin l. apparat l. instrument o. d.: som kan justeras, som låter justera sig; inställbar, ställbar; äv. om inställning l. läge o. d. Qvarnsegel med justerbar upphängning. SundsvP 1886, nr 124, s. 3. Justerbara framsäten (i bil). UNT 1929, nr 10168, s. 7.
Avledn.: justerbarhet, r. l. f. TT 1895, M. s. 74.

 

Spalt J 298 band 13, 1934

Webbansvarig