Publicerad 1934   Lämna synpunkter
JULKA, v., anträffat bl. i pres. ind. sg. -ar.
Etymologi
[möjl. av ett (icke anträffat) jukla, l-avledn. av JUCKA]
(†) vackla, stappla. Rudbeck Atl. 3: 279 (1698).

 

Spalt J 259 band 13, 1934

Webbansvarig