| Publicerad 1934 | Lämna synpunkter |
JUGEMANG ʃy1ʃemaŋ4 l. ʃyʃ1-, n.; best. -et.
(numera i sht ngt vard. i vissa kretsar) (god) omdömesförmåga, godt omdöme, (god) urskillning(sförmåga). Hava, visa, sakna jugemang. Swedberg Schibb. 281 (1716). (Eftersom ni) har vett och Jugement, så tror Ni ock at alla tänka som Ni. DA 1771, nr 19, s. 2. Våra ynglingar (läsa) med nöje och jugement: Voltaire .. och andre ut- och inländska Auctorer. SP 1779, s. 378. Furuhjelm Männ. 247 (1932).
Spalt J 230 band 13, 1934