Publicerad 1934   Lämna synpunkter
JOLLER jol4er, n.; best. jollret; pl. (†) = (Thorild Bref 1: 109 (1784; i bet. 4)).
vbalsbst. till JOLLRA.
1) till JOLLRA 1; om barns första försök till tal: lallande; äv. oeg. l. bildl., om fåglars läten o. d. Sahlstedt (1773). En stares eller papegojas joller kan .. aldrig, i egentelig bemärkelse, få namn af tal. Moberg Gr. 2 (1815). Utan kärlek, ensam, må du lefva, / Aldrig glädjas af ett barnbarns joller. Runeberg 1: 294 (1841). EHTegnér i 2SAH 58: 51 (1882). Östergren (1929). — jfr SMÅBARNS-JOLLER.
2) (numera föga br.) till JOLLRA 2: osammanhängande l. oredigt tal. Nu ser jag, att i hans stil börjar smyga sig fram — ålderdomens joller. Thorild 3: 133 (1791). Det joller sårfeberns yrsel tvingar fram ur deras sammansnörda strupar. Janson Abr. 101 (1901).
3) (tillf.) till JOLLRA 3. (Lovisa Ulrika) nedlät sig till och med här (dvs. på China vid Drottningholm) att vara qvinna, i jollret med sin unga ätt. Crusenstolpe Mor. 1: 102 (1840).
4) till JOLLRA 4: barnsligt l. enfaldigt l. lekfullt l. känslosamt l. ovederhäftigt pladder, pjoller. Sahlstedt (1773). Dit (dvs. kvinnokönets) .. qvicka joller, / Der du ej sjelf din mening vet. Kellgren 2: 70 (1777). Ehrenström, som är ankommen, gör mig confus af glädje och joller i alla ämnen. Tegnér Armfelt 3: 11 (cit. fr. 1803). Ett sådant jämmerligt joller skriva alltså kloka herrar om sina arbetare på rama allvaret. Koch Timmerd. 195 (1913). SvD(A) 1933, nr 287, s. 15. — jfr KONVERSATIONS-, KÄNSLO-, STÄMNINGS-JOLLER m. fl.
5) (i vitter stil, föga br.) till JOLLRA 5. Den glittrande strålen som rann ned i en kruka under sakta joller. Hallström Ungdomsnov. 271 (c. 1901, 1923).
Ssgr: (4) JOLLER-AKTIG. (föga br.) Polyfem III. 28: 2 (1811). Hon är mycket from, men derjemte jolleraktig och barnslig. Tegnér (WB) 9: 562 (1843).
(1) -ORD. Det är de vuxna, som i barnets joller-ord inlägga betydelsen. NordT 1901, s. 383.
-SPRÅK.
1) till 1; äv. bildl. Man .. har svårt att förvänta en trogen öfversättning af hvem som helst, som på ett städadt och cultiveradt språk vill framställa de tankar och känslor som naturbarnet på sitt jollerspråk blott kan uttrycka. SvLitTidn. 1817, sp. 783.
2) till 4. Sådant jollerspråk, som egna kan en själ, / Som födts, som är och blir — en låg och lumpen träl. Börjesson E14-Son 102 (1847).
-TON ~tω2n.
1) till 3. Stilens lekfulla jollerton synes vädja till de späda, som krångla med abc-boken. SD(L) 1904, nr 324, s. 4.
2) till 4. Det inflytande han (dvs. Tessin) .. vunnit på Thronarfvingens genialiska själ, väckte der den fransyska jollerton .., hvilken (osv.). Hammarsköld SvVitt. 1: 254 (1818).

 

Spalt J 105 band 13, 1934

Webbansvarig