Publicerad 1934   Lämna synpunkter
JACK, sbst.3, n.; best. -et; pl. =.
Etymologi
[sv. dial. jack; jfr nor. dial. jakk, jak, ävensom sv. dial. jakka, skära med kniv, nyisl. jakka, skära med ett oskarpt järn; av dunkel härledning]
(vard.) hugg, skåra, hack; äv. mer l. mindre oeg. DN 1892, nr 8475, s. 2. En yxa, som vid detta arbete (dvs. skrädandet av en stolpe) varit i användning, har haft ett jack i eggen. Fornv. 1927, s. 170. Ett djupt jack i disken. Siwertz Reskamr. 57 (1929). Ungefär där gattet ned mot Mariefred och Gripsholm gör ett jack i södra landet. SvD 11/1 1931, Söndagsbil. s. 3.

 

Spalt J 13 band 13, 1934

Webbansvarig