Publicerad 1933   Lämna synpunkter
IVENÖRT, r. l. f.
Etymologi
[ssg med ÖRT, bildad efter ä. d. ivenurt l. t. iwenkraut (Paulli FlorDan. 197 (1648; båda sannol. avseende den närstående örten Teucrium botrys Lin.)). Första ssgsleden torde vara bildad antingen av mnt. iwe (nt. ibe, ive), idegran (se ID, sbst.2), under inflytande av örtens lat. namn chamæpitys, av gr. χαμαίπιτυς, eg.: liten gran, l. (med anslutning till mnt. iwe) av mlat. o. nylat. iva, ”gulgynsel”, motsv. fr. ive, sannol. urspr. samma ord som fr. if, idegran, urbesläktat med ID, sbst.2; alltså eg.: idegransört (på grund av bladens likhet med idegranens barr)]
(†) bot. den till familjen Verticillatae hörande örten Ajuga chamæpitys Schreb. (Teucrium chamæpitys Lin.), ”gulgynsel”. Franckenius Spec. B 2 a (1659). Serenius Iiii 4 b (1757).

 

Spalt I 1250 band 13, 1933

Webbansvarig