Publicerad 1933   Lämna synpunkter
ISVOSTSCHIK isvos4tʃik l. -vå4fik, i bet. 1 m., i bet. 2 r. l. m.; best. -en; pl. -er (HH XXI. 1: 211 (1712), Cannelin (1921)), äv. -ar (Topelius Vint. I. 1: 345 (1860, 1880), Hedin Pol 1: 471 (1911)).
Ordformer
(is(s)- 1712 osv. isch- 1760. ist- 1904. iz- 1904. -vosch 1760 (: Ischvosch-hästar). -voschik 1760—1912. -voschtschik 1860—1905. -vosjik 1918—1931. -vosjtsjik 1904. -vossick (-å-) 1712. -vossisch 1712 (: iswossisch-släder). -vostjik 1893. -vostschick 1921. -vostschik 1893—1911. -votschik 1878)
Etymologi
[av ry. isvostschik, hyrkusk, åkare]
1) (i fråga om förh. i Finl. o. Ryssl.) (drosk)-kusk, hyrkusk, åkare. CPiper (1712) i HH XXI. 1: 211. Hyrkuskar, de s. k. isvoschtschikarne, finnas att tillgå öfveralt i (Hfors). Ramsay VägvFinl. 2 (1895). Cannelin (1921).
2) (i Finl.) i överförd anv.: lätt, fyrhjulig droska. Topelius Vint. I. 1: 345 (1860, 1880). (Topelius) for klockan ett med isvoschik till Thunebergs. Vasenius Top. 1: 430 (1912).
Ssgr: (till 1; i fråga om förh. i Finl. o. Ryssl.): ISVOSTSCHIK-HÄST. AHülphers (1760) i BtVLand 2: 93. —
-SLÄDE. CPiper (1712) i HH XXI. 1: 171.

 

Spalt I 1240 band 13, 1933

Webbansvarig