| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
ISLÄNDARE i3s~län2dare, i bet. 1 m., i bet. 2 r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. =.
1) isländsk man, islänning; i pl. om individer av det isländska folket utan hänseende till kön. JMessenius (c. 1630) i 2Saml. 26: 99. Islendare, som äro af alt ett tungomål med osz. Swedberg Schibb. 77 (1716). Böök 4Sekl. 238 (1928).
2) (vard.) islandströja. Klinckowström BlVulk. 1: 29 (1911). (Gubben) hade bara de röda kalsongerna, isländarn och trätofflorna på. Engström 12Bok 43 (1919).
Spalt I 1222 band 13, 1933