Publicerad 1933   Lämna synpunkter
IRRATIONALITET ir1atʃωnal1ite4t l. 01—, r. (l. f.); best. -en.
Etymologi
[jfr t. irrationalität, eng. irrationality; till IRRATIONAL, IRRATIONELL]
(utom i fackspr. föga br.) egenskap(en) l. förhållande(t) att vara irrationell (se d. o. 1). Ljunggren Est. 2: 14 (1860). Helighetens nerv .. består i en hårdnackad irrationalitet. Söderblom Gudstr. 196 (1914).

 

Spalt I 1161 band 13, 1933

Webbansvarig