Publicerad 1933   Lämna synpunkter
IRLÄNNING, m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(-länding 1680. -länning 1671)
Etymologi
[avledn. av IRLAND]
(†) irländare; irer. Widekindi KrijgH 247 (1671). Brask Pufendorf Hist. 111 (1680; i fråga om medeltida förh.).

 

Spalt I 1152 band 13, 1933

Webbansvarig