Publicerad 1933   Lämna synpunkter
INVOLUNTÄR in1voluntä4r l. 01—, l. 4r, adj.
Etymologi
[jfr eng. involuntary; av fr. involontaire, av in- (se IN-, pref.2) o. volontaire, av lat. voluntarius, frivillig, avledn. av voluntas, vilja. Vokalen i tredje stavelsen beror på anslutning till de lat. orden]
(i fackspr., i sht med.) oberoende av viljan; ofrivillig. Involuntära contractioner .. i respirations- och locomotions-musklerna. TLäk. 1833, s. 4. Wretlind Läk. 3: 3 (1895). BonnierKL (1924).

 

Spalt I 1119 band 13, 1933

Webbansvarig