| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
INVENTOR invän3tor2 l. 040, m.||(ig.); best. -n ((†) -en 2RA, NoraskogArk. 6: 38 (1768)); pl. -er in1väntω4rer l. -ven-.
(numera föga br.) uppfinnare; upphovsman; förr äv.: upptäckare; ofta med bestämning inledd av prep. av, förr äv. till. 2RA 1: 251 (1723). Triewald Förel. 1: 35 (1735: till). Fransoserne lära vilja neka denna nya halfmetalls (dvs. molybdens) existens, efter de ej äro inventorer däraf. Scheele Bref 400 (1781). Wingård Minn. 4: 40 (1847). Inventorer af bakladdningsmekanismer. Palmstierna Artill. 60 (1872). Paulsson SkånDekK 13 (1915).
Spalt I 1100 band 13, 1933