Publicerad 1933   Lämna synpunkter
INTERSEKTION in1tersäkʃω4n, äv. -sek-, r. l. f.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
Ordformer
(förr skrivet -sect-)
Etymologi
[jfr t. intersektion, eng. o. fr. intersection; av lat. intersectio (gen. -ōnis), vbalsbst. av intersecare, av inter (se INTER-) o. secare, skära (se SEKTION, SEKTOR, ävensom SAX, SÅG)]
(i fackspr.) förhållandet att en linje l. yta avskär ngt; punkt där ngt avskäres l. korsas, skärning; yta som uppkommer gm avskärning. Positions Circlarna .. gå igenom Horizontens och Meridianens Intersectioner. Rålamb 4: 4 (1690). Intersektion. Föreningen eller genomskärningen af två eller flera linier eller ytor. Scheutz Ritk. 198 (1832). 2NF (1909). — särsk. (i sht förr) landtmät. om var särskild av skärningspunkterna mellan syftlinjerna vid dioptermätning; äv. om syftlinjerna. Lineernas intersectioner. Rålamb 1: 87 (1690). Intersectioner til alla synbara orter omkring Stadens ägor (skola bliva) dragne. LandtmFörordn. 69 (1697). Då Landtmätaren tager intersectioner på de dragne Lineer, kan en .. des betient upgå puncterne. ILandtmät. 1725, s. D 1 b.
Ssgr (i fackspr., numera mindre br.): INTERSEKTIONS-LINJE. avskärningslinje. LandtmFörordn. 69 (1697). 2NF 12: 798 (1909).
-PUNKT. skärningspunkt. Rålamb 1: 89 (1690). 2NF 12: 798 (1909).

 

Spalt I 1007 band 13, 1933

Webbansvarig