Publicerad 1933   Lämna synpunkter
INSEKT in3~säk2t (Anm. Ordet har tidigare uttalats med huvudtonen på senare stavelsen, liksom ännu i Finl., jfr: i`nsect el. inse´ct Weste; i`nnsä´ckt Dalin; i vers ∪ — Nordenflycht QT 1748—50, s. 13, ESjöberg 397 (1815), Sehlstedt 4: 6 (1871); — ∪ Thorild 1: 138 (c. 1785); uttalet med huvudtonen på första stavelsen klandras ss. ”et groft declamationsfel” i JournSvL 1801, s. 25), r. l. m. (IErici Colerus 2: 83 (c. 1645) osv.) ((†) n. Linné Ungd. 2: 301 (1734), Düben Lappl. 84 (1873)); best. -en (ss. n. -et); pl. -er ((†) = (Sehlstedt 4: 6 (1871))). Anm. I ä. tid möter ordet stundom med lat. pl. insecta, t. ex. Holm NSv. 188 (1702).
Etymologi
[jfr dan. o. t. insekt, eng. insect, fr. insecte; av lat. insecta (Plinius), insekter (eg.: djur med inskärningar), substantiverad pl. av insectum, p. pf. n. till insecare, inskära, av in- (se IN-, pref.1) o. secare (se SEKANT)]
i sht zool. urspr. benämning på leddjur, i pl. äv. ss. benämning på leddjurens provins (Arthropoda); numera bl. i inskränktare anv.: individ l. art av den till leddjurens provins hörande klassen Insecta, vilken skiljes från övriga leddjursklasser bl. a. därigm att hos dithörande djur kroppens leder äro sammansmälta till trenne tydliga avdelningar, huvud, mellankropp o. bakkropp; i pl. äv. (zool.) ss. benämning på nämnda klass. IErici Colerus 2: 83 (c. 1645; om bin). Insecter har jag redan till en anselig myckenhet på 2:ne somrar här (omkring Uppsala) samblat. Linné Bref I. 1: 310 (1731). Sielfva insecterne (ha) ofta sine löss. Dens. PVetA 1739, s. 12. (Landtmannen) roar sig at meta up desse Insecter (dvs. kräftorna). SvSaml. 3: 82 (1764). Retzius Djurr. 24 (1772). En insect, som hörer til det slägtet som fått namn af Qvalster (Acari). Fischerström 3: 195 (1783). Sundevall Zool. 93 (1835). Skandinaviens insecter. Thomson (1862; boktitel). De för träd och buskar Nyttiga och skadliga Insekterna jemte utrotningsmedel för de sednare. Holmgren (1867; boktitel). Flugor, myggor och andra insekter. LbFolksk. 29 (1890). Hygiea 1900, 2: 453. — jfr DAG-, HAVS-, LAND-, NATT-, PARASIT-, ROV-, SJÖ-, SKADE-, SKAL-, SOMMAR-, VATTEN-INSEKT m. fl. — särsk.
a) (†) i vidsträcktare, obestämd anv., om lägre smådjur. Broman Glys. 3: 274 (c. 1730). At ock rödsot, fläck-feber, ja sjelfva pesten intet annat äro, än en oändelig myckenhet fina och osynliga insecter, som med luften insmyga sig i menniskan. HushBibl. 1757, s. 39. Levin Schiller Cab. 135 (1800).
b) (†) i bildl. l. överförd anv., ss. nedsättande benämning på människa, med särsk. tanke på insekternas obetydlighet l. skadlighet: kryp. Se, svage, se omkring dig: / Hvad kan i tingens lagar / Du grusets insekt ändra? Thorild 1: 138 (c. 1785). Dens. (Hans.) 1: 171 (c. 1790). Hvadan kommer denna håg at smäda Snillen, äfven långt efter döden? .. O I låga och giftiga jordens Insecter! skall man yppa er hemlighet? Kellgren 3: 227 (1793).
Ssgr: A: INSEKT-ANATOMI. entomol. Boheman ÅrsbVetA 1845—46, s. 8. FinBiogrHb. 1641 (1901).
-ART. (insekt- 1799 osv. insekts- 1929 osv.) zool. Wulf Köppen 1: 4 (1799).
-BEFRUKTNING. bot. jfr -POLLINATION. UtsädT 1906, s. 139.
-BESÖK. bot. jfr -POLLINATION. BotN 1868, s. 117. 2NF 14: 475 (1910).
-BETT. (insekt- 1883 osv. insekte- 1760. insekts- 1929 osv.) bett (se d. o. 2 o. 3) av insekt; äv. (i sht med.) om av insekter, vanl. gm bett förorsakade, lokala svullnader, ofta förbundna med rodnad o. smärta. JCWilcke i SvMerc. 6: 306 (1760). NF (1883).
-BLOMMA, r. l. f. (insekt- 1877 osv. insekts- 1929 osv.)
1) bot. blomma vars pollination förmedlas av insekter, entomofil blomma. NF 2: 714 (1877). Skårman Forssell 217 (1898).
2) farm. i pl., om de för beredning av dalmatiskt insektspulver insamlade o. torkade blomkorgarna av den i sht i Dalmatien o. Herzegovina växande örten Chrysanthemum cinerariæfolium Benth. & Hook. Rosendahl Farm. 415 (1897).
-BLOMMIG. bot. adj. till -BLOMMA 1. Insektblommiga växter. Lindman NordFl. 3: 143 (1902).
-FAUNA. (insekt- 1849 osv. insekts- 1874 osv.) i sht zool.
1) jfr FAUNA 1. Boheman ÅrsbVetA 1849—50, s. 40. Spetsbergens ytterst fåtaliga och oansenliga insektfauna. Nordenskiöld Vega 1: 308 (1880).
2) jfr FAUNA 2. Wieselgren Samt. 116 (1874, 1880). Svensk insektfauna. (1903; boktitel).
-FÅNGANDE, p. adj. (insekt- 1898 osv. insekts- 1929 osv.) särsk. bot. om växt- (del). Skårman Forssell 198 (1898). De insektfångande och köttätande bladen af Drosera. VetAÅrsb. 1906, s. 166.
-GEOGRAFI. entomol. vetenskapen om insektsläktenas o. insektarternas geografiska utbredning. FoFl. 1909, s. 121.
-GIFT. (insekt- 1909 osv. insekts- 1929 osv.) (i fackspr.)
1) av insekt alstrat gift. 2NF (1909). BonnierKL (1924).
2) för bekämpande av skadeinsekter o. ohyra avsett gift. Kejsargrönt .. användes .. som insektgift. 2NF 13: 1372 (1910).
-GRUPP. (insekt- 1865 osv. insekts- 1902 osv.) zool. jfr GRUPP, sbst.1 2 a. Thorell Zool. 2: 341 (1865).
-HÅV. (insekt- 1783 osv. insekts- 1908 osv.) i sht entomol. för fångande av insekter avsedd håv. Fries 2Linné 2: 8 (cit. fr. 1783).
-HÄRJNING. (insekt- 1868 osv. insekts- 1903 osv.) (i sht i fackspr.) skadeinsekters härjning på växter. Björkman Skogssk. 285 (1868). (I trädgården äro) insekthärjningarna lättare att motarbeta än i skogen eller på åkern. 2NF 30: 134 (1919).
-KÄNNARE. (insekt- 1790 osv. insekts- 1929 osv.) jfr ENTOMOLOG. Möller (1790). 3NF 6: 891 (1927).
-LARV. (insekt- 1789 osv. insekts- 1853 osv.) i sht zool. VetAH 1789, s. 222. Studier öfver insektlarver. Bengtsson (1897; boktitel).
-LIV. (insekt- 1847 osv. insekts- 1900 osv.) Boheman ÅrsbVetA 1847 48, s. 64. Insektlivet på ett betfält är ofta ganska livligt. LAHT 1920, s. 103.
-LÅDA. låda för förvaring av insekter (ofta jämte andra dylika lådor insatt i skåp o. d.); numera i sht entomol. om låda avsedd att rymma på nålar uppsatta insekter; jfr -SKÅP. Möller PrincBot. 47 (1755). ABerlin (1773) hos Linné Bref I. 3: 170. Lundell (1893).
-LÄRA, r. l. f. (insekt- 18071929. insekts- 1929) (knappast br.) entomologi. Weste (1807). Östergren (1929).
-NÅL. (insekt- 1790 osv. insekts- 1929 osv.) i sht entomol. lång, finare l. grövre nål avsedd att därpå uppsätta preparerade insekter. Möller (1790). Thomson Insect. XVII (1862). Östergren (1929).
-POLLINATION. bot. den pollination av fanerogama växter som sker gm förmedling av insekter, vilka vid sina besök i blommorna för att hämta honung överföra pollen. FoFl. 1924, s. 123.
-PULVER. (insekt- 1845 osv. insekts- 1855 osv.) pulver för dödande l. fördrivande av skadeinsekter l. ohyra. Persiskt (äv. kaukasiskt) insektpulver (i sht farm.), insektpulver beredt av de torkade, halvutslagna blomkorgarna av den i Kaukasien, Armenien o. Persien vildt växande örten Chrysanthemum roseum Weber & Mohr. Dalmatiskt insektpulver (farm.), insektpulver beredt av de torkade blomkorgarna av den i sht i Dalmatien o. Herzegovina växande örten Chrysanthemum cinerariæfolium Benth. & Hook. Wikström ÅrsbVetA 1845—48, s. 184. Det s. k. persiska insektspulvret .. infördes i handeln (i Sverge) .. år 1848. Hygiea 1855, s. 385. Lindgren Läkem. (1891, 1920).
-SAMLARE. Möller (1790). Thomson Insect. XVII (1862).
-SAMLING. särsk. konkret. Möller (1790). Verd. 1884, s. 273.
-SAX. (insekt- 1862 osv. insekts- c. 1875 osv.) entomol. för fångst av sittande fjärilar, flugor o. d. avsett saxliknande redskap, i vardera spetsen försett med ett inom en ram utspänt florsnät. Insect-saxen .. brukas för att fånga fjärilar, flugor, steklar och sländor, som sitta på blad, blommor, trädstammar, stenar etc. Thomson Insect. XVII (1862). Tholander Ordl. (c. 1875).
-SKADA, r. l. f. (insekt- 1868 osv. insekts- 1910 osv.) (i sht i fackspr.) av insekter förorsakad skada (på växter l. växtdelar). Björkman Skogssk. 15 (1868). SkogsvT 1910, s. 514.
-SKADAD, p. adj. (i sht i fackspr.) Björkman Skogssk. 128 (1868). Insekt- och svampskadade kottar. Geete o. Grinndal 76 (1923).
-SKÅP. i sht entomol. skåp för förvaring av insektsamling. EBrander (1756) hos Linné Bref I. 3: 304. Thomson Insect. XX (1862).
-SLÄKTE. zool.
-STYNG l. -STYGN, äv. -STING. styng av insekt; äv. (i sht med.): gm dylikt styng förorsakad svullnad (förbunden med smärta). Svalin Ordl. (1847). BotN 1921, s. 138.
-TYG. [jfr OTYG] (†) koll., nedsättande, om insekter. Swedenborg RebNat. 1: 18 (1719).
-TÅNG, pl. -tänger. (insekt- 1800 osv. insekts- 1790 osv.) entomol. jfr -SAX. Möller (1790). Thomson Insect. XVII (1862).
-VÄRLD. (insekt- 1846 osv. insekts-1890 osv.) = -FAUNA 1. Ilmoni Sjukd. 1: 111 (1846). Insektvärlden (i Asien) är öfvermåttan rik. 2NF 2: 172 (1904).
-ÄGG. (insekt- 1790 osv. insekts- 1923 osv.) i sht zool. Möller (1790). Arrhenius Jordbr. 3: 259 (1861).
-ÄTANDE, p. adj. (insekt- 1840 osv. insekts- 1924 osv.) zool. o. bot. som förtär infångade insekter; vars näring (huvudsakligen) består av infångade insekter; särsk. bot. i uttr. insektätande växter, gemensam benämning på (systematiskt till olika familjer hörande) växter vilka upptaga näringsämnen ur infångade mindre djur, i sht insekter. Sundevall ÅrsbVetA 1840—42, s. 11 Insektätande foglars bon. LbFolksk. 185 (1868). Forssell InlBot. 67 (1888). HeimdFolkskr. 54—55: 55 (1898).
-ÄTARE, m. l. r. zool. individ l. art av däggdjursordningen Insectivora, som utmärkes bl. a. därav att dithörande arter livnära sig huvudsakligen av insekter o. som i Sv. representeras av bl. a. familjerna näbbmöss, mullvadar o. igelkottar; i pl. äv. ss. benämning på denna ordning. Sundevall Zool. 26 (1864). Insektätare: hafva tassar och spetsknöliga kindtänder. Holmström Naturl. 1: 132 (1888). Stuxberg (o. Floderus) 1: 306 (1900).
-ÖGA. i sht zool. UVTF 36: 37 (1888). Quennerstedt Värld 21 (1904).
B (†): INSEKTE-BETT, se A.
C: INSEKTS-ART, -BETT, -BLOMMA, -FAUNA, -FÅNGANDE, -GIFT, -GRUPP, -HÅV, -HÄRJNING, -KÄNNARE, -LARV, -LIV, -LÄRA, -NÅL, -PULVER, -SAX, -SKADA, -TÅNG, -VÄRLD, -ÄGG, -ÄTANDE, se A.
Avledn.: INSEKTARIUM, n. [jfr eng. insectarium; med avs. på bildn. jfr FRIGIDARIUM, TERRARIUM m. fl.] entomol. ett slags terrarium i vilket insekter underhållas o. uppfödas. Samtiden 1872, s. 672. Holmström ResHoll. 120 (1915). 2NF 36: 636 (1924).

 

Spalt I 780 band 12, 1933

Webbansvarig