Publicerad 1933   Lämna synpunkter
INOPPORTUN in1oportɯ4n, äv. 01—, adj. -are (föga br., Östergren (1929; angivet ss. sällsynt form)). adv. -T.
Etymologi
[jfr t. inopportun, av lat. inopportunus, av in- (se IN-, pref.2) o. opportunus (se OPPORTUN). — Jfr IMPORTUN]
icke opportun, oläglig; olämplig; som icke passar l. som är föga lämpad (för viss situation o. d.). (Tullfrågan hade) hållits tillbaka såsom ”inopportun”. Wieselgren Bild. 91 (1889). Östergren (1929).

 

Spalt I 715 band 12, 1933

Webbansvarig