Publicerad 1933   Lämna synpunkter
INNE in3e2, adv.
Ordformer
(ine c. 1585c. 1720. inne 1523 osv. jnnes 1544. inna 1668)
Etymologi
[fsv. inne; jfr d. inde, ä. d. inni, innæ, isl. inni, mnt. o. t. inne, got. inna; avledn. av IN]
A. betecknande befintlighet o. d. i det inre (innanför gränserna) av ngt samt i bet. som ansluta sig härtill.
1) betecknande läge l. befintlighet i ett av vissa (tänkta) gränser omgivet område l. rum (en yta l. en kropp), innanför gränserna av ngt; äv. oeg. o. bildl.; motsatt: ute; ofta sammansmältande med (vanl. obetonat) verb till ett enhetligt uttr., t. ex. bliva, hava, hålla, stanna, vara inne, se vidare under resp. verb; ofta åtföljt av en omedelbart ansluten prep., ss. emellan, i (uti), ibland, om, på (förr äv. uppå), under, se vidare under dessa prep. Tob. 13: 6 (Bib. 1541). Arenswaldh, hvarest .. 100 uthaf Borgsdorfs knechtar inne vore, blef uthaf fienden intagen. OxBr. 8: 40 (1631). Inne på gården. Weste (1807). Här (dvs. i treenighetsgruppen Oden, Vile o. Ve) antyda redan namnen, att vi äro inne på det ethiska området. Wisén Oden 65 (1873). Slutligen kom hon in på skogsstigen, och väl inne på den påskyndade Karin sina steg. Geijerstam KBrandt 195 (1904). Ögonblicket därefter var han inne i barnflocken. TurÅ 1910, s. 110. — särsk.
a) betecknande läge l. befintlighet i det inre av byggnad, (slutet) rum o. d.; ofta i förb. med bestämning som anger rummet osv. Henric wachtade at jngen skulle ko[m]ma vppå th[e]m [nær the] wore i[n]ne och ståle. OPetri Tb. 250 (1528; uppl. 1929). Thet skola wara starck Lås, som skola kunna holla inne en orättfärdugh Penning. DomRegl. mom. 4 (c. 1540). Dauid och hans män såto inne j kulonne. 1Sam. 24: 4 (Bib. 1541). Kämpeurnorna stå inne / uti en grönklädd ättehög. Tegnér (WB) 4: 8 (1822). Nilsson FestdVard. 88 (1925). — särsk.
α) inomhus, i det egna hemmet, i den egna bostaden; hemma; äv. (i sht ngt vard.) i uttr. som beteckna att ngn är (l. icke är) att träffa i sitt hem l. sin bostad. Du får stanna, hålla dig inne i dag. Jag skulle hälsa på honom, men han var inte inne. Han sitter inne (och arbetar) hela förmiddagarna. Är förthenskuldt (dvs. för pestens skull) min faderlige vilie .., att thu sampt thine .. syskene icke .. giffve eder myckit utt i väderet, uthan holle eder inne. G1R 20: 63 (1549). Visst må jag kalla det svårt för en man att sköta allena / Ej blott yttre bestyr, men på engång sysslorna inne. Runeberg 1: 11 (1832). Har du verkligen suttit inne hvarenda afton, aldrig varit ute? Strindberg Kamm. 1: 9 (1907).
β) i fråga om läge l. befintlighet i boningsrummen (i motsättning till kök l. förstuga o. d.) l. i ngt längre in i våningen beläget rum (jfr 6); äv. i fråga om det förhållande att ngt är (från förvaringsrum, kök o. d.) framhämtat l. framsatt till förtäring o. d. Tjänarna åto med inne vid husbondens bord. Så skola altijdh sysslomannen och maatmodhren (i hospitalet) wara inne tå måltijdh hålles, at alt må ther skickelighare tillgå. Rudbeckius Kyrkiost. 58 (c. 1635). Man väntar på Herrarna; maten är inne. Björn Calas 22 (1794). Sällskapet var .. deladt i två grupper, den ena inne hos grefvinnan och den andra utanför hos excellensen. De Geer Minn. 1: 66 (1892).
γ) i uttr. som beteckna att husdjur l. säd o. d. bragts under tak, att husdjuren hållas i stall o. d., att säden är bärgad o. d.; ”i hus” (se HUS 1 m). Han hade hela skörden inne. October .. Gifwes Boskapen inne. Brahe Oec. 98 (1581; uppl. 1920). Ondt hålla dhet Swijnet vthe, som inne är waant. Grubb 624 (1665). Alt höet är inne. ÅgerupArk. Brev 2/9 1742. Östergren (1929).
δ) (numera bl. vard.) betecknande att ngn sitter i häkte l. fängelse o. d. Sitta (förr äv. ligga) inne. SthmTb. 24/3 1576. (Sv.) Ligga inne .. (lat.) Carcere teneri. Schultze Ordb. 2077 (c. 1755). Två gånger hade han varit stämd till tinget, och en gång hade han setat inne. Geijerstam FattFolk 1: 70 (1884). SvD(A) 1931, nr 27, s. 5.
b) i utvidgad anv., i sådana förb. som bo inne (hos ngn), brinna resp. bränna inne, frysa inne, ligga inne (med ngn) osv., se under resp. verb.
c) i uttr. som beteckna att ngn l. ngt omslutes med stängsel l. på annat sätt avstänges från omgivningen; i sådana förb. som hägna, sluta, stänga inne, se under resp. verb.
d) i sht handel. i uttr. som beteckna att ngt finnes på lager l. i förråd, särsk. att varor o. d. anskaffats från annat land l. annan ort o. finnes på lager osv.; inkommen. Affären hade inte den önskade kvaliteten inne (på lager) för tillfället. At iag nu på 14 dagar haf(ve)r så mycket arbete inne. VDAkt. 1723, nr 324. Jag vil säga min Herre, at jag väl har något Salt inne, men det är bara rent Spanskt. Stagnell Banquer. 21 (1753). Här fanns en hel mängd dyrbarheter inne just nu. Siwertz Varuh. 54 (1926).
e) sjöt. i fråga om befintlighet osv. på fartyg; ombord; särsk. om last o. d.: inlastad. G1R 10: 128 (1535). Een cronones boyort ifrån Strålsundh, .. hafvandes inne Her Turo Biellkes hestar. OxBr. 8: 584 (1644). När rumslasten är inne, afgå vi till Riga. Stenfelt Skepp. 219 (1903). — särsk. i uttr. som beteckna vindens riktning mot fartyget; jfr IN 1 c slutet. Vinden är inne om styrbord. Konow (1887).
f) i fråga om det förhållande att ngn har pänningar o. d. insatta hos ngn, särsk. placerade i ett företag, en bank o. d.; i sådana förb. som hava (pänningar) inne resp. finnas l. vara l. stå inne; jfr INNESTÅ 2 a; stundom svårt att skilja från 4 d. Han har rätt mycket pängar inne på banken. Hur mycket står (l. finns) ännu inne på hans konto? Om omyndiges gods stod inne i den aflidnes bo. Olivecrona LagbGift. 92 (1851).
g) betecknande att ngn inställt sig l. inkallats l. att ngt inlämnats till vederbörande (institution, myndighet, domstol o. d.). G1R 5: 31 (1528). Wthi lichia måtho skall och förnemdhe Lariis Siggiessonn haffua sine breff inne på jth fridth heradz thingh och låtha dem gillas. SkrGbgJub. 6: 137 (1589). Ständerna hafva nu förelagt .. (utskotten), att vara inne med alla betänkanden till d. 1 December. Stenhammar Riksd. 1: 171 (1834).
h) i sht sport. o. idrott. betecknande att ngn l. ngt ankommit till bestämmelseorten l. målet; framme. Tåget var inne i rätt tid. Hästen stupade, just som han var inne vid målet.
i) idrott. oeg., i vissa boll- l. springlekar o. d., betecknande (befintlighet på) den del av spel- l. lekplanen som rymmer det mål som skall försvaras l. där (ett avsnitt av) leken osv. påbörjas; särsk. i förb. vara inne, (för tillfället) tillhöra det parti som har att försvara detta mål l. börja leken l. utföra slagningen av bollen o. d. Hagdahl DBäst. 168 (1885; i kricket). (Sedan pärkspelarna uppdelats i två lag) tekas eller lottas om rättigheten att först vara inne. Balck Idr. 1: 79 (1886).
j) i vissa bildl. anv. — särsk.
α) spelt. i förb. vara l. sitta inne, om kort: ännu icke vara utspelad l. ”gången”, finnas kvar på någon av ”händerna” (l. i talongen l. bland kastkorten); jfr 4.
β) spelt. betecknande att deltagare i kort- l. tärningsspel (brädspel o. d.) har rätt att spela ut resp. att enl. spelets regler flytta sina brickor; i förb. vara inne. Han tog så många spel som möjligt, medan han var inne. Knappt var han inne, förrän han fick en bricka utslagen igen.
γ) betecknande att ngn är sysselsatt med ngt l. upptagen av ngt l. (numera föga br.) inblandad i ngt. Weste (1807). (Han) måste hålla sig ren ifrån all misstanka om att vara inne i baksluga intriger. AB 1830, nr 4, s. 2. Åren 1776 —77 måste hafva varit den tid, då Döbeln var inne i den juridiska tjenstgöringen. Svedelius i 2SAH 60: 37 (1883). Herrarna voro nu med lif och lust inne i sitt samspråk. Nordensvan Skuggsp. 55 (1884). De var så inne i leken .., att de alls inte hörde, att hon kom gående. Lagerlöf Liljecr. 262 (1911).
δ) betecknande att ngn behandlar l. berör (talar l. skriver om l. tänker på) en fråga l. ett ämne. Medan man är inne på detta kapitel. SöndN 1866, nr 48, s. 3. Från konversation gick man öfver till samtal och var hufvudstupa inne på frågorna. Strindberg TrOtr. 2: 52 (1890). Medan jag är inne på statistiken, vill jag (osv.). De Geer Minn. 1: 195 (1892). Hedin Pol 2: 586 (1911).
ε) betecknande att ngn är initierad l. insatt l. ”hemma” i ngt, väl känner till l. är förtrogen med l. behärskar l. är väl bevandrad inom ett kunskapsområde o. d.; i sådana förb. som ligga l. vara inne (i ngt), äv. (med anslutning till 6) i sådana uttr. som vara l. ligga djupt inne i ngt, grundligt känna till ngt osv. Adlerbeth Ant. 2: 254 (c. 1815). Mer än någonsin var .. (fältskärn) inne i dagens sqvaller. Topelius Fält. 1: 10 (1853). (Sienkiewicz) ligger .. djupt inne i den antika kulturens historia. PT 1901, nr 4, s. 3. En man som var fullt inne i situationen. Bergman JoH 280 (1926).
ζ) [jfr motsv. anv. i dan. o. t.] (†) betecknande att ngn anslutit sig till en mening l. medgivit riktigheten därav; ”med” (på ngt); i samförstånd (med ngn). Liljecrona RiksdKul. 28 (1840). Ett uttryck, som nogsamt visade, att hans farbror icke var inne på denna lumpna .. åtgärd. Wingård Minn. 3: 128 (1846). Öfvertygelsen, att .. (Sprengtporten) var inne med Konungen (dvs. G. III) om revolutionsplanen. BL 17: 157 (1849).
η) [jfr t. für etw. einstehen] (föga br.) i uttr. stå inne för ngt, ansvara för ngt. Den franska tidning, som meddelar uppgiften, får .. stå inne för dess sannfärdighet. VL 1894, nr 14, s. 4.
k) i den prepositionella förb. inne (i)från (ngt), från det inre av (ngt), inifrån, ut ifrån (ngt). (Hon) hörde .. inne från bodkammaren två röster. Dixelius-Brettner Prästd. 91 (1920).
l) (†) i den prepositionella förb. inne om (ngt), innanför, inom (ngt). Att dee motte boo säkre och frije inne om Sveriges rijkes grentzer. RP 6: 271 (1636). Vlff war och som snarest inne om dören och contoret (för att betala sin skuld). BtÅboH I. 13: 90 (1638). (Lärjungarna i en latinskola skola) intet annat .. tala sigh emellan, inne och uthe om Scholan än Latin. KOF II. 1: 451 (1659).
m) i förb. där, här inne, se DÄR-, HÄR-INNE.
2) (numera föga br.) betecknande befintlighet i ngns inre; ”inombords”; särsk. bildl.: i ngns sinne o. d.; förr äv. i förb. inne hos l. med sig. Ther icke förnufft inne är, ther anammas ingen lära. Syr. 21: 12 (Bib. 1541). Om någen dygd är j hiertet inne. Svart Gensv. G 6 a (1558). Hertigh Erich (hade) inne hoos sigh en hembligh misstanka och redhuga för fadren. Brahe Kr. 66 (c. 1585). När vinet är inne, så är vetet vte. Scherping Cober 2: 440 (1737). (Sv.) Hafva inne med sig .. (t.) es in sich haben. Möller (1790, 1807; angivet ss. förekommande im gemeinen Leben). Nybom SDikt. 1: 238 (1880). jfr (†): Hoo som kan wandra inne hoos sigh, och alla Ting i vthwärtes måtto ringa achta. Preutz Kempis 136 (1675).
3) († utom i vissa ssgr) i förb. som beteckna att ngt rymmer l. hyser ngt inom sig l. innefattar ngt i sig; äv. bildl.; särsk. i förb. hålla inne, se HÅLLA INNE; hava inne, rymma (i sig), bära inne, innebära; jfr INNE-BÄRA, -FATTA, -HAVA, -HÅLLA m. fl. Huad sådanth haffuer jnne att bera. G1R 6: 96 (1529). Vellinge qu:rn Rentar hvar thera xviij pd myöll och är Inne (dvs. ingår) j thene för:na summa aff Swartlöss Härdh. HH XI. 1: 39 (1530). Några Grotter som hafwa willdufwor inne. Hiärne 2Anl. 257 (1706).
4) betecknande att ngn har ngt i förvar l. i sin ägo l. till sin disposition resp. att ngt finnes i ngns förvar osv.; äv. bildl., särsk. i förb. hava inne, se vidare HAVA INNE. — särsk.
a) (†) i fråga om det förhållande att ett land, en stad l. fästning o. d. är i ngns våld; intagen, besatt; särsk. i förb. hava inne (se HAVA INNE 1), vara inne, vara intagen. Hedhninganar j små städernar .. flydde ther vth bortt j sitt land, allena Bethzura behöllo the inne. 1Mack. 10: 14 (Bib. 1541). Där vij få tiende att Leipzig är inne. RP 9: 457 (1642).
b) i fråga om det förhållande att ngn har ngt till sitt omedelbara förfogande, pänningar i kassan o. d.; i sådana förb. som hava (ngn gg äv. äga) inne resp. finnas, förr äv. stå inne. At han her effter må rådha öffwer sijne ägodelar godz och peningar, ee huar han haffwer them inne eller vthe stondandis. G1R 6: 257 (1529). Som jag eij ägde den Summan inne. VDAkt. 1794, nr 43. Farbror kan väl åtminstone vigga mig 40 kronor till förlofningsringar? Nej, jag har inte inne, sa’ jag. GHT 1898, nr 209 B, s. 3.
c) med subjektsväxling, i sådana uttr. som ligga l. sitta inne med ngt, om person: hava ngt i sin ägo l. i sitt förråd l. lager l. i kassan; äv. bildl.; se under resp. verb.
d) i fråga om det förhållande att ngt kvarhålles (med l. utan rätt) l. finnes kvar i ngns förvar, att ngt icke utlämnas l. utbetalas resp. utlämnats osv.; i sådana förb. som hålla (förr äv. behålla, hava) inne (förr äv. inne med sig) resp. stå (förr äv. vara) inne, stundom äv. (med subjektsväxling) i uttr. stå inne med ngt, om person: icke hava utlämnat l. utbetalat ngt; se vidare under resp. verb. (Erik den helige) läät .. (sina undersåtar) behalla qwart inne med sich, thet han med retta motte haffua vthkrafft. OPetri Kr. 62 (c. 1540). Och är thesliges med sådane förord .. (styvbarnens) möderne jnnes när oss, att thetta skall altt oskiptt tillhopa wara. BtFinlH 3: 157 (1544). Vij vele fordra uth dedt, som ännu står hoos någre inne. RP 6: 484 (1636). (Jag) står .. inne med Chroneskattor och wet icke på den dag jag kan dem Clarera. VDAkt. 1710, nr 6. (†) Sa[m]ma dag .. besprakade ped[er] mans[on] nagre peni[n]ge inne m[edh] gierd hwitkops arffwi[n]ge. OPetri Tb. 22 (1524; uppl. 1929). — särsk. bildl., betecknande att ngn behåller ngt i sitt inre, icke yppar det l. ger uttryck åt det, l. att ngt icke bringas (l. tillåtes att komma) till värkställighet l. att ngn dröjer med l. uppskjuter ngt (stundom anslutande sig till 7); i sådana förb. som behålla, hava, hålla inne (ngt l. med ngt), se under resp. verb.
5) betecknande att ngn är upptagen i ett sällskap l. en krets l. gemenskap l. intagen vid en institution, en skola o. dyl. l. att ngn tillhör en kategori o. d. Vara inne i ett ordenssällskap. Hwadh kommer migh vidh ath döma them som vtan äro, dömen j icke them som inne ära? 1Kor. 5: 12 (NT 1526).
B. betecknande befintlighet o. d. nära medelpunkten av ngt samt i bet. som ansluta sig härtill.
6) betecknande läge l. befintlighet inom ett område vid en punkt som ligger långt l. längst borta från den yttre l. främre gränsen l. nära l. närmare medelpunkten; ofta i förb. med bestämning angivande avståndet från den yttre l. främre gränsen. Han var ett godt stycke inne på skogsvägen, när han snavade och föll. Midt inne i landet. Inne i stadens centrum. Långt inne i skogen. Weste (1807). Yarmouth .., stad på kusten i Östangeln, .. Norwich .., stad inne i Östangeln. Roth 1Geogr. 183 (1886). Längst inne i viken låg herrgården. De Geer Minn. 1: 12 (1892). — särsk.
a) i fråga om befintlighet på en plats som betraktas ss. medelpunkten för en trakt o. d. Han hade varit inne (i staden) i affärer, men for genast ut till landtstället igen. Han var .. sjelf inne til marknaden (i Åbo). Porthan BrefCalonius 196 (1795). Geijer Brev 439 (1845).
b) bildl.; särsk. i fråga om befintlighet i ngns inre; ofta i uttr. djupast l. längst l. innerst inne. Till enhvar, som värnar djupast inne / barnets håg i pröfvadt mannasinne. Rydberg Dikt. 1: 160 (1882). Hvari ligger djupast inne människosläktets stora vinst (av turistandet)? TurÅ 1910, s. 1. Då han hade sett Tattar-Jan in i själen och sett, att han innerst inne var falsk och hård. Därs. 117. Siwertz Varuh. 185 (1926). — särsk. i uttr. sitta långt inne o. d., sitta djupt; särsk. (ngt vard.) om yttrande, svar, upplysning, bekännelse, ävensom gåva l. betalning o. d.: vara svår att locka l. tvinga fram. Betalningen satt långt inne. (Malmströms) känsla satt långt inne och var ej färdig att springa fram vid första anmaning. KAKullberg i 2SAH 41: 86 (1866). (Middagen) satt långt inne. NordT 1894, s. 617.
7) betecknande att ngn l. ngt hejdas; i förb. hålla inne, hejda, stanna (ngn). Baram pascha höll inne sin åsna. Lagerlöf Jerus. 2: 105 (1902).
C.
8) betecknande befintlighet (alldeles) i närheten av l. tätt vid l. utmed ngt; vanl. åtföljt av en omedelbart ansluten prep., t. ex. på, under, vid; jfr IN 14 c. Alldeles inne vid kanten, under klippväggen.
D.
9) i fråga om tid l. förhållande. — särsk.
a) i förb. vara inne.
α) om tid(punkt): vara för handen; numera nästan bl. för att beteckna att en viss tid(punkt) just inträdt, särsk. om tidpunkt då det är rätta stunden att företaga ngt o. d. Thetta år som nu inne är. G1R 6: 227 (1529). Den tid är nu inne, at vi måste skiljas åt. Hasselroth Campe 12 (1794). Tiden är inne för mig, at gå til hvila. Stridsberg Friman 14 (1798). Pingst, hänryckningens dag, var inne. Tegnér (WB) 3: 108 (1820). Så snart hösten var inne. Bååth Saxo 91 (1902). Medan de voro där (i Betlehem), hände sig att tiden var inne, då hon (dvs. Maria) skulle föda. Luk. 2: 6 (Bib. 1917).
β) (†) om förhållande: vara för handen. Periculum vitae war inne. VDBötB 1632, s. 188. Konungen fann, att ännu var icke det i fördraget förutsatta fall inne, som förband Sverige till hjelp emot Holland. Carlson Hist. 5: 361 (1879).
b) i uttr. vara inne i l. (en period l. en levnadsålder), hava nått ett stycke in i (en period osv.); jfr 6, ävensom IN 15 e. Den 14 januari … Så långt äro vi nu inne på det nya året. EGGeijer (1810) i MoB 7: 120. Vara inne i påskveckan. Hoppe (1892). Oskar Selamb .. (var) ännu icke mer än ett par år inne på femtiotalet. Siwertz Sel. 1: 22 (1920). Vi äro redan inne i maj. Cannelin (1921).
c) med avs. på ålder, i förb. hava inne, hava uppnått (viss ålder), se HAVA INNE 2.
E)
10) († utom i vissa ssgr) betecknande förflyttning utifrån till det inre av ngt l. mot ngt: in. I then remna hon stack sitt hufwud inne. Fosz 96 (1621; rimmande med grijne). Kryper .. j nu först inne. Därs. 126 (1621; rimmande med winne). Ryssarna .. kasta hwar affton och morgon 3:ne bombar inne. KKD 5: 82 (1710). — särsk. bildl. o. med avbleknad bet., i uttr. begåva ngt inne på ngn, skänka ngt åt ngn. Charpentier Sytn. 57 (i handl. fr. 1626).
Anm. Ss. förled i ssgr utgör inne stundom bl. en variantform av IN.

 

Spalt I 670 band 12, 1933

Webbansvarig