Publicerad 1933   Lämna synpunkter
INKURABEL in1kura4bel, äv. iŋ1-, äv. -kɯ-, adj. -bla. adv. -T.
Etymologi
[jfr eng. o. fr. incurable; av lat. incurabilis, av in- (se IN-, pref.2) o. curabilis, som kan botas, till curare, vårda, bota (jfr KURERA)]
(numera knappast br.) om sjukdom l. skada: obotlig. RF 1634, § 63. VDAkt. 1736, nr 97. SvUppslB (1932).

 

Spalt I 604 band 12, 1933

Webbansvarig