Publicerad 1933   Lämna synpunkter
IN ssgr (forts.; jfr anm. sp. 274):
-KNACKA, -ning.
1) (tillf.) gm knackning på fönstret o. d. inkalla (ngn). SvTyHlex. (1851). Sundén (1885).
2) (mindre br.) gm bultande indriva (ngt). Rothof 109 (1762). (Man) inslår .. här och hvar några större spikar i .. träväggen samt inknackar och inmurar spikhufvudena. TByggn. 1859, s. 55.
3) gm knackning l. bultning åstadkomma (fördjupning l. figur o. d.) i yta av ngt; ss. vbalsbst. -ning äv. konkret, om inknackad fördjupning l. figur o. d. Brunius Resa 1838 79 (1839). Grundt inknackade figurer. TurÅ 1899, s. 125. Aflång, rundad sten med inknackad ränna. Fornv. 1910, s. 212. Jag (har) ej kunnat påträffa några inknackningar (i bärget). Ymer 1917, s. 70. Sernander SthmNat. 26 (1926).
4) (vard.) i p. pf., om skalle: krossad gm slag. ”Om jag verkligen vore skuld till att de där gamla människorna fick sina skallar inknackade,” tänkte han (dvs. mördaren). Lagerlöf Bannl. 104 (1918).
-KNAPPA, -ning.
1) göra knappare, minska på, förminska, inskränka; i allm. med obj., äv. med därmed likvärdig bestämning inledd av prep. på. De fortsatte att inknappa tjänstgöringstiden. Inknappning av l. på foderransonen visade sig nödvändig. Det blir nog någon inknappning i utdelningen på aktierna. UrFinlH 78 (1808). Denna betydande förläning (dvs. Åbo stift m. m.) blef .. snart nog inknappad. FinBiogrHb. 2107 (1903). Inknappa på förtjänsten. Klint (1906). Det nuvarande slottet (på Rösjöholm byggdes) upp med inknappade dimensioner. Böök ResSv. 11 (1924). Spår av kris och inknappning. SvD(A) 1932, nr 191, s. 6.
2) (numera knappast br.) indraga, utesluta (ngt). Gubben .. begynte inknappa ett mål om dagen. Topelius Läsn. 2: 188 (1866). Samtiden 1871, s. 305. Därs. 1874, s. 493.
-KNIPA, -ning. [jfr t. einkneifen]
1) klämma l. trycka in (ngt så att det tager mindre plats l. blir smalare o. d.); i sht dels i p. pf. ss. adj.: intryckt, inpressad, insmalnad, hopknipen, dels ss. vbalsbst. -ning, ofta konkret: intryckt l. smalt ställe, inböjning. JournLTh. 1811, s. 448. Denna bleka inknipna mun. PoetK 1817, 2: 151. Fjärdar och deremellan liggande trånga inknipningar eller sund. Andersson Verldsoms. 1: 136 (1853). Baljfrukten (av jordnötväxten) är aflång, på midten något inknipen och gulaktig i färgen. Jönsson Gagnv. 289 (1910). Arwidsson Strömm. 24 (1913). särsk. (†) hippol. i p. pf., om knä l. has på häst: som har en inskärning l. inböjning nedanför krokbenet resp. mellan hasen o. skenbenet, knipt. Ehrengranat Ridsk. I. 1: 16 (1836). Sjöstedt Husdj. 1: 67 (1859). Wrangel HbHästv. 1073 (1886).
2) (†) knipa med (ngt) så att det tryckes in (ngnstädes); klämma l. pressa in (ngt i ngt). VRP 1622, s. 472. Man .. omfattar undra käken (på hunden), nedanför ögonen och inkniper tummen på ena sidan, och pekfingret på den andra i ledgången mellan båda käftarne på honom. Svederus Jagt 215 (1832).
-KNIPPA, v. [jfr d. indknippe] (†) bunta ihop; äv. bildl., särsk. i uttr. vara inknippad, vara i förbund. Om han (dvs. påven) inknippade mång 1000 tilhopa och ledde dem med sig uti en ewig fördömmelse, skulle likwäl ingen straffan (dvs. straffa honom). Raimundius HistLiturg. 40 (i handl. fr. c. 1585). RP 11: 212 (1645). Dahlstierna (SVS) 327 (c. 1696; bildl.).
-KNOPA, -ning. (i fackspr., i sht sjöt.) fästa (ngt i ngt) medelst knop. Gosselman Sjöm. 1: 69 (1839). I kardelerna inknopas stjertar af smäcker tross. Frick o. Trolle 38 (1872). Balck Idr. 1: 66 (1886).
-KNUFFA, -ning. med en l. flera knuffar instöta (ngn), knuffa in; äv. mer l. mindre bildl. Carlén Rosen 759 (1842). Heidenstam End. 278 (1889; bildl.). I detsamma kände jag mig inknuffad i en vagn (på tåget). Agrell Sthm 27 (1892).
-KNUTA, -ning. (i fackspr.) efter erforderlig uthuggning inpassa i varandra (ändarna av) tvenne trästycken så att de bilda rät vinkel med varandra. VetAH 1789, s. 65.
-KNYTA, -ning. jfr INNEKNYTA.
1) lägga (ngn l. ngt) i ett hölje som därefter tillknytes, knyta in; äv. mer l. mindre bildl. LPetri Job 14: 17 (1563; bildl.). Sigrid Banér .. blef inknuten i en säck och kastad uti strömmen. Fryxell Ber. 2: 270 (1826). De i en musslinslapp inknutna kryddorna. Högstedt KokB 596 (1920).
2) medelst knytning fästa (ngt i ngt); äv. bildl. Czarinn-kappa .. med lika färgade öppna fransar, hvari tofsar af annan färg äro inknutna. SthmModeJ 1852, s. 95. Böttiger 5: 255 (1871, 1874; bildl.). I dessa öglor (på don till abborrfiske) inknytas sedan själva kroktafsarna. Hammarström Sportfiske 241 (1925).
-KNÅDA, -ning. [jfr t. einkneten]
1) (i fackspr., i sht bag. o. kok.) gm knådning inblanda (ngt i massa, deg o. d.); äv. med obj. betecknande massa, deg o. d.: gm knådning blanda (med ngt), under knådning tillsätta (med ngt); äv. mer l. mindre bildl. Broocman Hush. 3: 10 (1736). CAEhrensvärd Brev 2: 144 (1797; bildl.). Eldfast Lera, väl inknådad med ren qvartzsand. VetAH 1803, s. 41. Persilja .. inknådad i smör. Langlet Husm. 261 (1884). När degen är så fast, att den kan handteras, inknådas det öfriga mjölet. HemKokb. 328 (1903).
2) (i sht i fackspr.) under knådning intrycka (massa o. d. i form o. d.); äv. mer l. mindre bildl. l. oeg. Cigarren, hvars heta aska nu inknådas i såret. Gosselman Col. 2: 110 (1828). Degen måste inknådas omsorgsfullt i formarna, så att dessa blifva väl utfyllda. LAHT 1912, s. 114. Tallberg Etsn. 11 (1912).
-KNÄPPA, -ning.
1) gm tillknäppning (mer l. mindre fullständigt) innesluta (ngt l. ngn i ngt), knäppa in. Lind (1738). Knorring Förh. 1: 230 (1843). (Sjömannens) smärta lif var inknäppt i en gammal luggsliten sammetsrock. Rydberg Frib. 272 (1857). En tidig morgonstund gåvo vi oss åstad, väl ombonade och stadigt inknäppta i den gamla släden. Bendz Piltr. 103 (1918). särsk. (†) i fråga om inneslutande av ngt i handen l. händerna. Ty såsom thet man tagher och inknepper vthi sin Hand, thet blifwer fast behållet, så är (osv.). Hamarinus Wolff C 2 b (1649). Möller (1807).
2) [jfr sv. dial. knäppe, ställe där tvenne gärdesgårdar mötas, skarv på gärdesgård] (†) i uttr. inknäppa (område) i gärdesgård, med anslutning till en på en sida redan förefintlig gärdesgård omgiva (område) med gärdesgård. VRP 1655, s. 971.
-KNÄVRA, -ing. sjöt. med avs. på tåg (i sht gårding l. bolin) vars ända är försedd med l. utgör en ögla: för fastgörande insticka i en annan ögla l. i en liten stropp o. därefter i det instuckna tågets ändögla insätta en fasthållande liten träbit (knävring). Pihlström SkeppAflöpn. 1: 244 (1796). Frick o. Trolle 184 (1872).

 

Spalt I 573 band 12, 1933

Webbansvarig