Publicerad 1933   Lämna synpunkter
INJUNGERA, v. -ade.
Etymologi
[jfr t. injungieren, ävensom fr. enjoindre; av lat. iniungere, infoga, tillfoga, ålägga, av in- (se IN-, pref.1) o. iungere, förena, förbinda (jfr OK)]
(†) ålägga, anbefalla. UppsDP 18/4 1598. I alt det mig der igenom (dvs. gm lotsstadgan) injungerat och anbefalt är. FörordnLootzw. 1696, § 1. ILandsfisc. 1714, s. B 1 a. Cavallin Herdam. 4: 102 (1857; efter handl. fr. 1684).

 

Spalt I 550 band 12, 1933

Webbansvarig