Publicerad 1933   Lämna synpunkter
INGREDIERA in1gredie4ra, äv. 1gre-, äv. 01—, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[efter lat. ingredi, gå in, inträda, av in- (se IN-, pref.1) o. gradi, gå (jfr GRAD, sbst.1); jfr INGRESS, ävensom INGREDIENS]
1) (†) inlåta sig (i l. på ngt). Att man omöjligen ens kan ingrediera uti detta företag, utan att hafva (osv.). Biberg 2: 37 (c. 1820).
2) [gm anslutning till INGREDIENS] ingå ss. en beståndsdel (i ngt); förr äv. tr., med obj. betecknande det vari ngt ingår ss. en beståndsdel; numera knappast br. utom (i sht i vetenskaplig framställning) i p. pr. Icke heller kan jag finna, at något järn .. ingredierar åfvan bemälte arsenik-christaller. VetAH 1744, s. 37. Vinsten har ömsom blifvit ansedd såsom et Salt, uti hvilket et Alkali ingredierade .. och ömsom (osv.). Därs. 1770, s. 207. Det i menniskans födoämnen så betydligt ingredierande vattnet. TT 1877, s. 52. Auerbach (1909).

 

Spalt I 502 band 12, 1933

Webbansvarig