Publicerad 1933   Lämna synpunkter
INGIFTE in3~jif2te, n.; best. -et; pl. -en.
Etymologi
[till INGIFTA; jfr dan. o. nor. indgifte, sbst.; i bet. 2 föreligger möjl. en ssg av IN o. GIFTE]
1) förhållandet att gifta sig in i en släkt l. att en släkt bliver befryndad med en annan gm giftermål; gifte varigm ngn kommer in i en släkt. Vising Dante 116 (1896). Kerrmans ingifte i familjen skulle givetvis till sist ha gjort honom till en Bourmaister. Bergman Kerrm. 26 (1927).
2) förhållandet att vid giftermål hålla sig inom släkten; giftermål mellan medlemmar tillhörande samma släkt, giftermål mellan blodsförvanter; jfr INAVEL 2. Lifliga diskussioner .. (ha) förts om ingiftets betydelse för släkterna samt om dess verkningar på afkomman. Fahlbeck Ad. 2: 152 (1902). De invandrade tyska släkterna, som länge genom ingifte bevarade sin tyskhet. Schück i 3SAH 26: 147 (1914). Nilsson FestdVard. 69 (1925).

 

Spalt I 494 band 12, 1933

Webbansvarig