Publicerad 1933   Lämna synpunkter
INFARCIERA in1farsie4ra l. 01—, i Sveal. äv. -e3ra2, l. INFARCERA in1farse4ra resp. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(-cera 1922 osv. -ciera c. 1875 osv.)
Etymologi
[jfr t. inferzieren; av lat. infarcire, stoppa till, fullstoppa, av in- (se IN-, pref.1) o. farcire (se FÄRSERA). — Jfr INFARKT]
med. eg.: tilltäppa (ett kärl l. organ); nästan bl. (med anslutning till INFARKT) i p. pf.: afficierad l. angripen av infarkt. Tholander Ordl. (c. 1875). Blodigt infarcerad (bukspottkörtel). LbKir. 2: 639 (1922).

 

Spalt I 411 band 12, 1933

Webbansvarig