Publicerad 1933   Lämna synpunkter
INDEKLINABEL in1deklina4bel l. 01—, adj.; -bla.
Etymologi
[jfr t. indeklinabel, fr. indéclinable; av senlat. indeclinabilis, av in- (se IN-, pref.2) o. declinabilis (se DEKLINABEL)]
språkv. om nomen l. pronomen: som icke kan deklineras, oböjlig. Tiliander GenTy. 133 (1670). Et indeclinabelt eller declinabelt nomen. SAD 1: 144 (1787). En del adjektiver .. äro oböjliga (= indeklinabla). Schiller SvSpr. 114 (1859). BonnierKL (1924).

 

Spalt I 325 band 12, 1933

Webbansvarig