| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
INBILDA in3~bil2da, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
1) (†) låta bilden av (ngt) framträda (i ngt). Och måne, sol och stjernor, / Den klara midnattshären, / Inbilda sina flammor / I hennes (dvs. källans) djup. Stagnelius (SVS) 2: 294 (1821).
2) i sht filos. låta (ngt) taga form o. gestalt (i ngt); inarbeta (ngt i ngt); stundom äv. refl. Schelling FörelAcadStud. 126 (1812). Medelst denna ingjutning i formen inbildar sig sjelf det ideala in i det reala. Leopold 4: 162 (c. 1820). Den, som tänkt ädelt och handlat godt har inbildat i lifvet något odödligt och helgande. Bremer Brev 2: 312 (1843). Ljunggren Est. 1: 74 (1869).
Spalt I 288 band 12, 1933