Publicerad 1933   Lämna synpunkter
IMPERFEKTIV im3~pärfäkti2v l. -pær-, äv. 4~001, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t. imperfektiv, eng. imperfective; bildat till IMPERFEKTUM]
1) (†) adj. till IMPERFEKTUM. Rydqvist SSL 1: 9 (1850).
2) [benämningen först använd av slavisten F. X. von Miklosich († 1891) i fråga om de slaviska verben] språkv. om verb l. verbform: durativ. 2NF 21: 466 (1914).
Avledn.: IMPERFEKTIVISK, adj. språkv. imperfektiv (se d. o. 2). Danell SvSpr. 53 (1927).

 

Spalt I 238 band 12, 1933

Webbansvarig