Publicerad 1933   Lämna synpunkter
IMPATRONERA, v. -ade.
Ordformer
(im- 1640—1694. inpatroniret, sup. 1635)
Etymologi
[ytterst av. it. impatronire, impadronire, göra (ngn) till herre över ngt, av in- (se IN-, pref.1) o. it. padrone (se PATRON); jfr t. impatron(is)ieren, ä. fr. impatroner o. eng. impatron(ize)]
(†) i uttr. impatronera sig något, göra sig till herre över l. sätta sig i besittning av l. bemäktiga sig ngt. BtÅboH I. 7: 43 (1635). Johan Banner .. (har) impatronerat sig månge Festninger vthj Mechelnburg, Pommern och Mark Brandenburg. RARP 3: 141 (1640). Dryselius Måne 141 (1694).

 

Spalt I 234 band 12, 1933

Webbansvarig