Publicerad 1933   Lämna synpunkter
IMMUTABEL im1ɯta4bel l. -u-, adj. -bla. adv. -T.
Etymologi
[jfr t. immutabel, eng. immutable; av lat. immutabilis, oföränderlig, av in- (se IN-, pref.2) o. mutabilis (se MUTABEL)]
1) (†) eg.: oföränderlig; fast, orubblig. Wi .. (vilja) thetta Wårt General Privilegium fast och immutabelt til Wåre trogne Undersåtares nytto och gagn .. hafwa hållit. Bergv. 1: 94 (1637). Swedberg Schibb. 275 (1716).
2) bot. som icke kan mutera. Almquist Ärftl. 60 (1912).

 

Spalt I 233 band 12, 1933

Webbansvarig