Publicerad 1933   Lämna synpunkter
IMMORALIST im1ωralis4t, äv. 01—, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. o. eng. immoralist; jfr IMMORALISK]
(i fackspr.) person som hyllar immoralismen; amoralist; stundom: antimoralist. Lindgren Stormän 56 (1894). Doktrinär immoralist. Nilsson SvRom. 503 (1916).

 

Spalt I 231 band 12, 1933

Webbansvarig