Publicerad 1933   Lämna synpunkter
IMMODEST im1ωdäs4t l. -o- l. -å-, adj. -are; n. o. adv. =.
Etymologi
[jfr t. o. eng. immodest, fr. immodeste; av lat. immodestus, av in- (se IN-, pref.2) o. modestus (se MODEST)]
(numera bl. tillf.) oblyg, förmäten; ohövisk. Hagström Herdam. 2: 237 (1898; om klädedräkt; efter källa fr. 1708). Palmblad i Phosph. 1811, s. 45. Dalin (1852).
Avledn.: IMMODESTI, r. l. f. [jfr t. o. fr. immodestie, eng. immodesty] (numera bl. tillf.) oblyghet, förmätenhet; ohöviskhet. Andersson (1845). Ekbohrn (1904).

 

Spalt I 231 band 12, 1933

Webbansvarig