Publicerad 1933   Lämna synpunkter
IMMODERAT im1ωdera4t, ngn gg -o- l. -å-, l. 01—, adj. -are; n. o. adv. =. Anm. Tidigare användes ss. adv. äv. det lat. adv.: immoderate. SvRiddarh. 530 (i handl. fr. 1626).
Etymologi
[jfr t. immoderat, eng. immoderate, ävensom fr. immodéré; av lat. immoderatus, omåttlig, regellös, av in- (se IN-, pref.2) o. moderatus (se MODERAT)]
(numera bl. tillf.) icke måttfull; obehärskad. I förledne Plenum har en Ledamot .. sig immoderat förhållit och fallit Friherre Adlermark i talet. AdP 1789, s. 529. Dalin (1852).

 

Spalt I 230 band 12, 1933

Webbansvarig